Nu har jag kommit fram, eller jag kom fram igar egentligen... Jag har nu haft min forsta skoldag. Vi kom till Biarritz igar vid tre, men var inte framme har forran vid 8. Det tog tid att aka tag, speciellt som vi missade det som gick 15:43 och fick stanna i Biarritz till 17:30. Lagenheten e bra, jag har ett eget rum och vi bor tillsammans med en tjej fran Kina eller Japan, vet inte vilket eftersom hon varken kan engelska eller spanska. =) Fran restaurangen och hem lyckades vi ga vilse igar. Vi insag snabbt att vi inte e sa hemmastadda har som vi trodde och i fortsattningen blir det till att ta med sig kartan nar vi ska ga ut.
Idag hade vi ett test pa morgonen som visade hur mycket man kan och pa eftermiddan hade vi lektion med 10 andra (Rebecka och jag e i samma grupp). Vi fick bla skriva en kontaktannons...(!) Det ar svart och lararen pratar bara spanska. Det galler att hanga med! Ikvall ska de guida oss runt i stan och sen ska vi till en valkomstfest pa en bar.
Nu till det jobbiga. Jag vill inte annat an att komma hem till Sverige igen. Jag saknar familjen och Charlie otroligt otroligt mycket, och kan just nu inte tanka mig att vara kvar i tre manader. Jag har aldrig haft en sadan hemlangtan! Jag vet inte vad jag ska ta mig till, men allt e extremt tungt. Blir till att ringa mamma sen och be om rad. Jag hoppas att hon har ngt bra. Jag har bestamt mig for att ge det en chans, men som det ar nu orkar jag inte vara kvar. Allt ar for jobbigt.
Nu e det dags att leta upp en affar och handla lite mat. Sen blir det till att forsta sig pa koket och sen blir det lite pluggande. Har en del nya verb att lara mig.
Jag tanker pa er alla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej Ellen! Vad bra att du får bo med någon som du känner! Och det är bra att du har ett eget rum! Tråkigt att du har så mycket hemlängtan! Men vet du, jag tror att det går över med tiden! Du måste ge det en chans, att vara där i tre månader är nog inte så länge som du tycker att det känns som nu! Tänk hur många månader du har funnits redan och ändå känns det som om man nyss föddes;) lr kanske inte riktigt.. Men jag tror du bara måste ge det lite tid för att låta dig själv vänja dig. Knäpp med fingrarna, du är snart hemma igen, tre månader går snabbt! Om det inte funkar får du ju åka hem! Men jag tror du fixar det:) Tänk vad stolt du kommer vara när du e hemma igen:) du kanske ångrar dig annars!
Hoppas det blir bättre! Tänker på dig här hemma!
Puss/Tina
Hej
Många intryck på kort stund, men efter regn kommer sol!!!
Håll ut :-) Du fixar det Ellen.
Och ring Lena - hon har alltid bra råd.
kramar
Lotta, Filip och Alice
ellen, skärp dig! alla saknar vi väl någon eller några ibland. men nu är allting nytt. även de bästa sakerna i livet har sina dåliga faser. det går över. ge det några dagar och jag lovar att det kommer kännas bättre. jag saknar dig iaf.
Skicka en kommentar