4 dagar kvar nu!!!

Jag börjar det här inlägget med en bild från mitt rum, som numera är en tvättstuga...Kläderna torkar snabbare + att det inte finns någon plats i köket eftersom alla alltid tvättar samtidigt...

NU är det fyra dagar kvar!!! Det är inte mycket det inte...Förra veckan var händelserik, både postivt och negativt. I tisdags gick jag och Rebecca ut på kvällen. Vi gick till den mexikanska baren med den kända margaritan, och den var riktigt god faktiskt! Vi tog med jordgubbssmak...=) Jag har ingen aning om hur den ska smaka, eftersom jag aldrig druckit det förut, men den här var super! Och riktigt billig, 3,60 euros kan man inte säga mycket om.

Visst ser de goda ut?

Däremot var vi de enda på restaurangen, så det märktes att det inte är något tryck i San Sebastian på tisdagar...Sedan gick vi till en bar och provade lite olika pintxos. Det var ingen höjdare. En var med räkor, en annan var köttbullar med en massa kryddor i, den tredje var som en vanlig sandwich och den fjärde vet vi inte riktigt vad det var, i alla fall russin och skinka. Nu har vi i alla fall provat!

De här var däremot inte lika goda...

I onsdags efter träningen följde Rachel med mig till bussen (hon bor i närheten) och sedan väntade hon där med mig. Väldigt snällt gjort och väldigt bra för min spanska. =)

I torsdags hade jag och Rebecca tänkt att åka till en liten by, som jag inte kommer ihåg namnet på, men när vi kom till tåget visade det sig att det var rätt krångligt att ta sig dit. Vi var lite slöa och valde att åka till en annan by istället, Zumaia. Tyvärr var vädret allt annat än bra och det regnade och blåste konstant. Det var en fin liten by, med en stor hamn. Det märktes att den var mer baskisk än San Sebastian, för där stod allt på baskiska och det var inte ens alltid som det fanns en översättning på spanska...

Vädret var som sagt ingen höjdare...

På fredagen åkte jag och Rebecca till Irun för att hälsa på Aiert och hans kompis Roberto. De hämtade oss på stationen och vi åkte till en bar, som tydligen alltid brukar vara stängd, med då var den öppen! Det var en väldigt fin och modern bar och inte särskilt mycket folk. Eftersom jag inte har fått tag i John under den här tiden så bad jag Aier att skicka ett sms till honom. Fem minuter senare ringer han upp! Äntligen! Jag pratar med honom och han förklarar att mina mejl har hamnat i hans skräppost och att han därför inte har läst dem. Jag fick även prata med hans flickvän och sedan bestämde vi att vi skulle ses på lördagen efter min match och att han då skulle komma och hämta mig. När jag och Rebecca satt på tåget tillbaka skickade jag ett sms och sa att jag såklart även ville träffa hans familj, men det svarade han aldrig på...

På lördagen under förmiddagen gjorde jag ingenting annat än att plugga, slutprovet är väldigt nära nu...=( På eftermiddagen åkte jag till Bera Bera för att spela matchen. Då fick jag ett sms av John där han skrev att han inte visste var Bera Bera låg, så vi skulle ses direkt på baren istället (hur svårt är det att titta på en karta?) Vi förlorade matchen med 4-0. Jag mötte en kines och spelade inte bra alls. Jag var riktigt missnöjd efteråt, för hon kändes inte så bra. Sedan berättade Mitchel och Markus att hon tydligen i stort sett inte har förlorat någon match alls och att hon för två år sedan spelade i högsta divisionen, så jag antar att hon inte var så dålig. Jag fick även träffa Olga, som spelade i det här laget förra året, men som nu är mammaledig. Hon verkade väldigt trevlig! Mitchel kom och hejade på oss, tyvärr så kom han först när jag hade spelat klart...=( Men det var kul att han kom! När jag sedan stod och väntade på bussen kom han med bilen och körde mig hem. I bilen försökte han muntra upp mig, och han lyckades bra...haha.. Åh vad jag kommer sakna alla från pingisen när jag åker hem! De är jämt så snälla! Väl hemma ringde jag till Charlie, för att få höra hans fina röst igen! =) Tur att jag snart kommer hem och får möjligheten att prata med honom jämt! Sedan blev det duschen och sedan gick jag för att träffa John och hans flickvän. De var lite sena, men det var väldigt kul att äntligen få träffa honom! Den baren vi gick till först var full, så vi tog bilen till Gross och gick till ZM. Där satt vi och pratade om allting i lite mer än en timme. Sedan tyckte de det var dags att äta, så de släppte av mig och åkte hem till honom för att äta (!). Det var inte så att de frågade mig och vi skulle gå till någon restaurang och äta tillsammans Sedan sa han; skicka ett sms när du kommer ner igen i december". Jag skulle ju vara här i ytterligare fem dagar, men då var han inte intresserad av att träffas...Jag blev jätteledsen, gick hem och grät någon timme och sedan gick jag ut på promenad i nästan två timmar, klockan var nästan tolv när jag kom hem. Han är faktiskt en riktig skitstövel!!! Man kan ju undra om det inte var så att han har fått mejlen bara det att han inte har velat träffas...Jag lär ju i alla fall inte skicka något sms, det är något som är säkert! På lördagen var det även en demonstration utanför vårt hus, där det var basker som demonstrerade och ville ha självständighet. Nästan jämt är det demonstrationer i den här staden!

Demonstrationen...

När jag var ute och promenerade på kvällen var "El Cursal" (en stor byggnad här i San Sebastian) upplyst med någon slags symbol, som påminde mycket om den symbolen som i Sverige stor för "Rosa bandet". På söndagen berättade Markus att det på lördagen var dagen då man uppmärksammar våldet mot kvinnor i hemmet, och att symbolen stod för det.

"El Cursal"

På söndagen vaknade jag upp med helt svullna ögon (jag får se när jag har gråtit kvällen innan) och klockan tio kom Markus och Yolande och hämtade mig. Planen för dagen var att åka längs med kusten mot Bilbao och titta på alla de små byarna som ligger där. Markus berättade att innan motorvägen fanns mellan Bilbao och San Sebastian tog det tre timmar att åka däremellan (nu tar det ca en timme) och då åkte man just längs med den vägen som vi åkte. Först kom vi till en by som hette Bizkaia, en fiskeby (precis som alla de andra). Vi åkte bara igenom den, men det var en liten by, full av hus i olika storlekar och med en stor hamn. Sedan kom vi till en by som hette Lekeitio. Där stannade vi och gick runt och tittade. Byn hade en fin strand och en stor hamn och en väldigt stor kyrka. Vi gick till en bar där jag drack cola-cao och åt pintxos. Den här gången valde jag en pintxo som var betydligt godare! Den var med potatiskaka och grönsaker, mycket bättre! Sedan begav vi oss vidare och åkte igenom Mundaka (som tidigare var känd för att ha en väldigt bra surfvåg, men numera finns den inte kvar) och kom sedan till Gernika. Under andra världskriget var den baskiska andan stark i Gernika och Franco hade varken resurserna eller orken att slå ner dem. Istället pratade han med Hitler, som bombade staden och det enda som blev kvar var ett träd. Det är den staden som är bakgrunden till Picassos tavla. Markus berättade att det trädet inte längre finns kvar, men att tyskar har planterat ett nytt träd på samma ställe och att de åker dit varje år för att "ta hand om" trädet...Härifrån fortsatte vi till Bermeo, som är en känd surfstad. Här stannade vi och gick runt och tittade. Även här fanns det en stor hamn, och i hamnen låg en båt, som var ett museum. Vi gick aldrig in, men båten var gjort i gammal stil, väldigt fin.

Yolanda, jag och Markus framför den "antika" båten...

Även här gick vi till en bar, men nu blev det vin och friterade calimares. På baren tipsade de om en bra lunchrestaurang, dit vi gick efter att vi hade tittat runt i hela byn. Det var en bra restaurang, och jag åt bläckfisksallad (bläckfisk och potatisskivor i vinäger), crepes fyllda med någon hummerröra, svampar, och till varmrätt entrecote med pepparsås och pommes frites. Riktigt gott! När jag sedan kom hem på kvällen behövde jag inte äta någon middag, för jag var fortfarande mätt...Under lunchen nämnde jag att Markus skulle komma till Sverige i sommar och hälsa på, vilket ledde till ett bråk de två emellan, eftersom Markus inte hade sagt något till henne...Haha, men jag tror nog att de löste det sedan...Efter lunchen åkte vi en liten bit utanför Bermeo för att titta på en kyrka som låg ute på en ö. Tyvärr kom det världens dimma så man såg inte mer än två meter framför sig, så som ni förstår såg jag aldrig kyrkan. Istället tog vi motorvägen hem till dem och drack te...Vid strax innan åtta kom jag hem igen, så det blev verkligen en heldag, men det var väldigt roligt och mycket bra för min spanska eftersom vi bara pratade spanska...

På måndagen hände det inte mycket. Efter skolan var det bara plugg som gällde och på kvällen var det träning.

Det tar lite tid innan alla är klara...Mycket snack och liten verkstad...

Mitchell dök upp vid åtta i kostym. Han såg riktigt seriös ut! Det var en rolig träning, kanske inte så givande, men jag hade kul. Det kommer bli tråkigt att lämna dem. Tur att jag har så mycket att komma hem till! På torsdag ska jag äta middag med Rachel, Noelia, Mitchel, Kirsten, Rebecca och kanske någon mer. Det ska bli riktigt roligt! Då får jag ju tid och säga hej då till alla i lugn och ro också...

Vädret har inte varit så bra de senaste dagarna...

Imorgon har jag mitt muntliga prov och på torsdag det skriftliga, så nu blir det mycket plugg och sedan är det bara att hålla tummarna på att jag klarar det!

"När jag når dig i mina drömmar och ser dig. Allt som jag nånsin vill ge dig, ger jag dig genom min dröm . Som en varm vind, så kommer din kärlek emot mig och även om jag inte är hos dig värmer den mig genom allt. Mil på mil som skiljer oss från varandra och jag vet, att jag vill komma hem till dig igen. Jag lovar, så tro mig och gör som jag gör. För jag når dig i mina drömmar. Vägarna som skiljer oss från varandra de lovar att jag återvänder till dig och jag vet, att jag vill komma hem till dig igen."

Mindre än två veckor kvar nu!

Så var det mindre än två veckor kvar...UNDERBART! Som ni märker skriver jag inte lika ofta längre, och det beror på att jag inte har tid... Jag har mitt slutprov nästa torsdag, och det är inget litet prov inte...Det är på allt som vi har gått igenom, och en del saker är riktigt svåra, så jag måste plugga en del varje dag nu så att jag klarar det!

Förra veckan hände det inte mycket, eller i alla fall inget intressant, eftersom jag inte kommer ihåg vad jag gjorde...På fredagen var det sista dagen för Graice som har varit i vår grupp i två veckor. Hon bor i USA, är advokat (coolt!), men är född i Korea. Så nu var vi tillbaka till att bara vara fyra svenskor i gruppen, trodde vi i alla fall. Men i fredags kom Ignasio (chefen) och talade om att vi skulle slås ihop med gruppen under, som inte har kommit lika långt som oss, men han sa att vi inte skulle behöva repetera och att vi inte skulle vara fler än nio i gruppen. Vilken lögnare! Idag är vi elva i gruppen, och det enda vi har gjort hittills är att repetera. Tyvärr märks det även att de andra inte har kommit lika långt som oss och det tar längre tid att gå igenom saker. För mig som inte är så bra på att prata i klassrummer är det här bytet inge bra alls, eftersom jag nu knappt säger något alls...Men vi får se om det blir bättre, imorgon ska vi prata med Ignasio om hur det har fungerat de första dagarna...Vi har inte heller kvar Yolanda längre, utan istället har vi en lärare som heter Laura, men hon är också bra, så det är okej.

Vår gamla lilla grupp, med Yolanda...

I fredags var det riktigt kallt här, runt noll grader och eftersom det inte finns någon värme i träningshallen så var det iskallt. Det gick inte att ta av sig några kläder och det gick inte heller att få upp någon värme...Så jag gick tidigare för jag hade ingen lust att stå där och frysa och desssutom är det väldigt svårt att spela om man är kall som en snögubbe. På fredagskvällen gick jag ut med Rebecca, eftersom det var Fleurs sista dag (en tjej från Holland, supergullig). Vi mötte upp med alla andra från skolan och gick till en bar, som jag inte kommer ihåg namnet på. Det var iskallt, trots att jag hade både mössa och vantar, men efter ca tio drinkar är det klart att jag var varm...Haha, jag bara skojade mamma....=) Det var en rolig kväll, och alla var väldigt pratglada och jag lärde känna de från skolan mycket bättre. Ändå gick vi hem relativt tidigt då de flesta hade varit ute kvällen innan och därför av förståeliga skäl var väldigt trötta.

På lördagen gick jag och Rebecca och tittade på Aierts fotbollsmatch, som han hade i San Sebastian. Det var lite svårt att hitta dit, men tillslut så. Vi tittade ungefär en halvtimme, men det kändes som flera år då det även då var väldigt väldigt kallt. Efter matchen gick jag hem och hann vara hemma cirka en halvtimme innan Markus kom och hämtade mig. Vi åkte till en Eroskiaffär och handlade en massa som han tyckte att jag skulle prova, allt från kött, till skinka, tonfisk och gåslever (tror jag). Sedan åkte vi hem till honom, där jag fick träffa hans sambo Yolanda och deras hund Yenni. De lagade mat och vi åt tillsammans. Det var hur gått som helst! Först fick jag lite plockmat, såsom ibericoskinka, tonfisk med lök, stora räkor, olika sorters bröd och gåslever på hårt bröd. Allt var supergott! Till varmrätt fick jag en stor köttbit med en sallad med avokado, russin, nötter, sallad och tomater och till efterätt fick jag glasstårta. Jag tror att vi åt i nästan tre timmar, samtidigt som vi tittade på Sverige-Spanienmatchen, som jag låter bli att kommentera. Jag fick öva min spanska och Yolanda var lätt att förstå då hon pratade relativt långsamt. När matchen var slut körde Markus mig hem och den natten var jag själv i lägenheten då Rebecca var i Irun och Alex var med sin pojkvän. Gud vad skönt att få vara själv en stund!

Markus, Yolanda och lilla Yenni...

På söndagen hade jag match igen, den här gången i Irun, så det var inte särskilt långt bort. Rachel från Madrid hade också kommit hit. I hallen hade de satt de många värmare, men eftersom de lät hur mycket som helst, var de tvugna att vara avstängda när vi började matcherna. Jag mötte en tjej från Ungern och jag spelade riktigt bra de två första setten och vann. I det tredje och fjärde hade hon sedan en sådan tur att det var helt otroligt. Helt otroligt! I det sista stämde inte mitt spel lika bra längre, men jag är ändå nöjd. Jag gjorde så gott jag kunda. Vi förlorade matchen med 4-1, då Rachel spelade väldigt dåligt, och sedan var vi både helt iskalla i dubbeln (då värmen hade hade försvunnit och vi satt med jackorna på mellan matcherna för att kunna hålla någon hyfsad värme). På eftermiddagen blev det bara plugg, då jag försöker få så mycket som möjligt gjort nu när det inte är så mycket tid kvar...Jag hann även med att titta lite på "the life of Brian", självklart med spansk text för att öva lite till...

På måndagen var det första dagen med den nya klassen och som jag skrev tidigare var det allt annat än en succe...Jag fick även tillbaka mitt pass, som har varit på en liten tripp i Sverige...=) Eftersom jag glömde det i Charlies ficka när han åkte hem...Skönt att ha det tillbaka! =) På träningen på kvällen var det inte lika kallt, vilket gjorde att det gick att träna i shorts och t-shirt som vanligt. Spelet stämde bra, och träningen var riktigt rolig. Efter träningen var det dags att titta på mitt favoritprogram "La familia mata" igen, men tyvärr var bilden väldigt dålig, så det var inte lika roligt som vanligt...

Idag har det inte hänt mycket eftersom dagen fortfarande är ung...=) Jag ska snart gå hem och laga lunch, ska bara fixa en sak till Charlie först...=) Ikväll ska jag och Rebecca, och kanske Kirsten, jag tänkte fråga henne i alla fall, gå ut och äta pintxos, eftersom vi inte har gjort det ordentligt än. Vi tänkte avsluta kvällen på en restaurang där de har billiga margaritas, som tydligen är väldigt goda...Så det måste vi ju bara prova!!

Nu kommer jag snart hem igen, och då ni! =)

"Where you are, that's where I wanna be, and through your eyes, are all the things I wanna see. And the night, you are my dream. You're everything to me. You're the love, of my life, and the breath, in my prayers. Take my hand, lead me there. What I need is you here. We go dancing in the moonlight, with the starlight in your eyes. We go dancing 'till the sunrise. You and me we're gonna dance, dance, dance..."

Vilka underbara veckor!

Innan jag skriver något annat måste jag bara säga att min mamma är otrolig! Jag har alltid vetat att hon alltid kommer ställa upp för mig och att hon vet hur mycket saker som helst och att hon alltid har svar på tal. Men nu har hon överträffat sig själv! När hon var här nere i San Sebastian pratade hon med tjejen i receptionen på hotellet, hon beställde taxi, hon beställde mat, hon köpte frimärken och förstod nästan allt när jag frågade några spanjorer om vägen. Jag blev förvånad och imponerad över hur mycket hon kom ihåg från det att hon hade pluggat spanska i skolan. När vi sedan sitter på restaurangen och äter lunch berättar hon att hon har tagit spanskalektioner sedan i februari (!) för att hon ville kunna prata med Johns mamma när hon kom ner hit. Otroligt! Så det var inte så konstigt att hon kunde allt det där när hon var här. Jag är så imponerad av dig mamma! Du slutar aldrig att förvåna!

När jag nu är inne på temat familjen ska jag passa på att säga grattis offentligt till pappa. GRATTIS! Det var ju fars dag i söndags, men eftersom jag är kvar här så blir du utan present det här året. Men det innebär inte att du är mindre viktig för det. Du är toppen!

Nu är det dags att berätta om mina senaste två veckor här, som var underbara veckor! Mamma, pappa och Felix kom hit förra torsdagen (1 nov) och då det var Allhelgona här så var jag ledig på torsdagen. Tanken var därför att jag skulle möta dem 7:45 på tågstationen och sedan skulle vi umgås hela dagen. Problemet var att när jag kom till tågstationen var ingen där. Jag ringde till mamma och det visade sig att jag hade gått till fel station (det finns två olika tågbolag här). Problemet var bara att jag inte kunde komma på var den andra stationen låg. Jag fick fråga mig fram klockan åtta på morgonen, och efter att jag hade frågat en gubbe med en hund kom jag på att det var den stationen som ligger precis där jag bor. Som jag hade gått förbi tidigare för att komma till den andra stationen. Jag är lite vilsen här ibland! Men jag hittade de i alla fall och med hjälp av min karta hittade vi även till deras hotell. Första dagen åt vi frukost på en bar, sedan begav vi oss hem till min lägenhet så att de skulle få se hur jag har det. Mammas kommentar var: "Lägenheten är i alla fall finare inne än på utsidan". Jag vet inte riktigt hur man ska tolka det... Sedan åkte vi turistbussen, som tog oss runt staden och det fanns även en röst som berättade om de olika platserna som vi åkte förbi och även om stadens historia. Vi klev av bussen uppe på ett berg och stannade där en timme tills nästa buss kom. Från berget hade man en otrolig utsikt över hela San Sebastian. Det var väldigt vackert! Det fanns även ett litet nöjesfält där, men det var mer för småbarn. Felix försökte skjuta ner ringar över flaskor med ett gevär som sköt korkar, man kan väl säga att det inte gick riktigt som han hade hoppats... På eftermiddagen gick jag, mamma och pappa till akvariet som ligger här i hamnen. Pappa hade fått inträde dit av mig i födelsedagspresent. Det var ett fint akvarium där de bland annat hade en tunnel rakt igenom en bassäng full med fiskar, sköldpaddor och hajar. När man gick där hade man fiskarna på båda sidorna om sig, men även över och under. Det var häftigt! På kvällen begav vi oss med buss till Hondarribia (där festivalen var i början på september, om ni kommer ihåg), där Markus hade bokat bord på en restaurang som heter Arroka Berri. Från bussen frågade vi oss fram, men den låg inte så långt ifrån centrum. Det var en bra restaurang med bra mat och fin inredning och servitrisen var väldigt trevlig. Först fick vi alla menyer på franska, för de trodde vi var fransmän. Kunde de inte se att vi var svenskar?!

På fredagen var jag tvungen att gå till skolan igen, och mamma och pappa och Felix tog sig en liten shoppingtur. Däremot gissar jag att mamma gick själv, då pappa och Felix inte direkt gillar att gå i klädaffärer. Efter skolan mötte jag upp med dem och vi åt lunch tillsammans. Sedan begav vi oss till "El peine de los vientos", som är skulpturer som ligger i slutet på den sista stranden.

De syns inte så bra, men längst ut på ön ligger "El peine de los vientos"...

Vi fikade på ett mysigt litet fik och sedan gick jag och mamma på en ny shoppingtur. Som vanligt hittade hon flera saker, men jag ingenting...Men jag börjar bli van nu...På kvällen kom Charlie! Det var helt underbart att se honom igen! Gud vad jag hade längtat! Mamma och pappa hade bord på en tvåstjärnig restaurang den här kvällen, och vi barn var inte medbjudna...Så istället begav vi oss hem till mig, lagade köttbullar och 22:30 var det dags att gå till bion. Allt jag sa innan om filmen var fel! Den handlade inte alls om zombier, den var sjukt läskig! Okej, det är alltid värre att se en skräckfilm på bio än hemma, men den här var riktigt läskig. Den var väldigt bra, det tror jag att vi alla tyckte, i alla fall jag och Felix. Däremot tror jag inte att någon gick oberörd därifrån. Filmen visades på en teater, så det var sköna stolar och gott om plats för fötterna. Perfekt! Vi lämnade av Felix vid hotellet, och vi kom i stort sett samtidigt som mamma och pappa, som hade spenderat tre (!) timmar på restaurangen.

På lördagen fick vi lite sovmorgon och sedan tog vi alla bussen till museet "Chillida Leku", som ligger en liten bit utanför San Sebastian, men som har många stora skulpturer, och även små, i olika material, där de flesta är utomhus. Pappa fick även inträdet här i födelsedagspresent. Efter att vi hade ätit lunch gick jag, mamma, pappa och Charlie till den stora kyrkogården som ligger längre upp längs med samma gata som jag bor på. Det var en otrolig kyrkogård. En del av gravarna var stora som hus, medan andra hade egna skulpturer. Eftersom det precis hade var Allhelgona var de flesta gravarna fulla av blommor och på en del fanns det även bilder på de döda. Det var en väldigt vacker kyrkogård. Hela det här huset var bara en enda grav, dock en familjegrav, men ändå...

Det fanns även vanliga gravar, kyrkogården var enorm...

På kvällen tog vi en (eller rättare sagt två då de bara hade en enda stor taxi i hela San Sebastian) taxi till Hendaya där vi skulle äta middag på en typisk basisk restaurang, en sideria. Man kan lugnt säga att det inte var som vilken restaurang som helst, den var verkligen speciell...I början fick vi gå och hämta cider ur en tank, där cidern sprutade ut och man fick sätta dit sitt glas. Borden var enkla träbänkar och maten bestod av omelett och kött. Det fanns även fisk, men det tog vi inte. det fanns ingen menu, utan servitrisen sa vad man hade att välja mellan. Vi fick inga tallrikar, utan alla var tvungna att äta från samma tallrik(!) helt klart en annorlunda upplevelse. Jag kan inte säga att det var en av de bättre restaurangerna som jag har varit på, men nu har jag i alla fall varit där. Vi avslutade kvällen på en bar här i San Sebastian, där jag försökte få alla att dricka kalimutxo, alla smakade i alla fall, även Felix, men responsen var väl sådär. De har ju ingen smak!

På söndagsmorgonen åkte mamma, pappa och Felix hem och kvar blev bara jag och Charlie. Tyvärr var jag magsjuk hela söndagen och måndagen, och Charlie var så himla gullig mot mig. Han handlade, lagade mat och pysslade om mig. Det var mysigt, även om jag såklart hellre hade velat vara frisk när han var här. På tisdagen gick jag till skolan igen, och på eftermiddagen tog vi en promenad till "El peine de los vientos", eftersom Charlie inte hade sett det när han var här.

Längst ut på ön...bara du och jag älskling!

På vägen dit stannade vi på samma cafe som jag var på med mamma och pappa. Det var mysigt att bara sitta där och kunna njuta av att vi äntligen fick vara tillsammans igen.

Man skulle kunna tro att det är mitt i sommaren, men det här är den sjätte november klockan 17...

På hemvägen såg jag en kille som var så otroligt lik Charlies kompis Andreas, det var skrämmande likt. Jag har självklart fotobevis, så jag kan visa Andreas när jag kommer hem.

På onsdagen var jag sjuk igen! Det sög verkligen, men det fanns inte mycket att göra åt saken. Charlie fick återgå till matlagningen och allt jag gjorde var att ligga i sängen. Jag var hemma hela onsdagen och även hela torsdagen. På onsdagen åkte Charlie och tränade och han tyckte att det var riktigt roligt! Han pratade mycket med Mitchell och Markus vann alla matcherna, så han var nöjd när han kom hem igen. Jag tycker verkligen det var bra av dig älskling att åka själv till träningen. Du visste inte riktigt vägen, pratade inte språket och kände ingen...Och ändå åkte du! Du slutar aldrig att förvåna! Men på ett positivt sätt!

De förfärliga "foppa-tofflorna", men här kallas de för "svenskarna"...

På fredagen kunde jag gå till skolan igen och på eftermiddagen tog vi en promenad, köpte Charlies bussbiljett till Bilbao och fikade på ett annat fick, där jag också var med mamma och pappa. Det var så mysigt att vara med dig älskling! På kvällen åkte vi till träningen tillsammans och även nu vann Charlie alla sina matcher. Han är lite som en gud i klubben nu och Markus vill att han ska komma ner hit och spela för klubben när de ska kvala för att gå upp till nästa division. Vi kanske borde flytta hit? =) Efter träningen gick vi till baren som ligger i samma byggnad som hallen, eftersom Charlie hade vunnit två öl av Markus under onsdagen. Jag fick cola-cao och pintxos. Markus är verkligen som en storebror, och vi hade det riktigt trevligt.

På lördagen tog vi det lugnt på förmiddagen. Vi åt en enorm frukost, låg länge kvar i sängen, handlade, lagade lunch och sedan var det dags att åka till Burgos (som ligger två timmar härifrån) då vi hade en match där. Jag var tvungen att ta med mig passet, vilket slutade med att jag glömde ta ut det ur Charlies jackficka, vilket gör att det numera är i Sverige. Lite underlig situation, jag är här, men mitt pass har åkt hem... Vi förlorade matchen med 4-0 och jag spelade riktigt riktigt dåligt. Jag fick möta en deff, som jag i vanliga fall har svårt för, men nu var det helt omöjligt, jag tog inte ett enda set! Det gjorde ingen av de andra tjejerna heller, då det här laget bestod av två deffar och en kines. Det var den snabbaste matchen hittills! Haha...Ändå var klockan nästan elva innan vi kom tillbaka. Vi tackade nej till middag med tränaren, Mitchell och några till, eftersom vi ville vara ensamma vår sista kväll tillsammans. Vi lagade fattiga riddare till middag och förberedde en tonfisksallad som Charlie kunde ta med sig dagen efter.

Söndag morgon åkte Charlie. Det var otroligt jobbigt att se honom åka tillbaka, det vänjar jag mig aldrig vid. Som tur är har jag "bara" lite mer än två veckor kvar nu, sedan får jag äntligen åka hem igen. Efter att Charlie hade åkt gick jag in till stan, då det var en stor löptävling den dagen. Löparna sprang två mil och målet var här i San Sebastian. Det var otroligt mycket folk ute och det var svårt att se löparna. Han som vann sprang på lite mer än en timme. Jag stod vid målet och det kom alla möjliga sorters löpare i mål. Det var mestadels killar som sprang, men det fanns även tävlande som var tjejer och en del av dem placerade sig riktigt bra. De allra flesta var seriöst klädda, men en del sprang med peruker, utklädda till tjejer, med en man på en bår, med affischer med bilder av andra människor (vet inte vilka eftersom allt stod på baskiska) och en gubbe sprang helt naken! Det var roligt att se för en del sprang tillsammans, t.ex. en man och hans hustru, mor och dotter, far och son, vänner, arbetskamrater osv. Det var en rolig tillställning, men många var så utmattade när de kom i mål att de antingen föll ihop eller kräktes.

Killen på bilden kom trea...

Alla var inte "fit for fight" när de kom i mål, och sjukvårdarna var ständigt beredda...

Glada att komma i mål...

På måndagen var det skola som vanligt och sedan träning på kvällen. Markus berättade för mig att på lördag ska vi träffas tillsammans med Mitchell och hans pappa och de ska laga mat till mig och sedan ska vi titta på fotbollsmatchen tillsammans. Det ska bli riktigt roligt!

Idag, nu när jag gick hit, var Kirsten tillbaka. Hon hade varit hemma i Tyskland i två veckor, då hon hade blivit sjuk och åkt tillbaka igen. Hon sa att hon kunde köra mig till flygplatsen när jag ska åka hem, perfekt! Nu slipper jag släpa min väska och jag slipper resa i två timmar till flygplatsen. =)

Nu kommer jag snart hem till er igen!

"Listen, I woke up this morning and heard the TV saying something about disaster in the world. It made me wonder where I’m going, there’s so much darkness in the world. But I see beauty left in you, and what you give me lets me know that I’ll be alright. Cause if your love is all I had in this life, well that would be enough until the end of time. So rest your weary heart and relax your mind, cause I’m gonna love you until the end of time. Now if your ever wondering about the way I’m feeling, there ain’t no question. Just be around you is a blessin’. Seconds I’ve been trying to save the world, I just wanna spend my time with you and what you give lets me know that I’ll be alright"