4 dagar kvar nu!!!

Jag börjar det här inlägget med en bild från mitt rum, som numera är en tvättstuga...Kläderna torkar snabbare + att det inte finns någon plats i köket eftersom alla alltid tvättar samtidigt...

NU är det fyra dagar kvar!!! Det är inte mycket det inte...Förra veckan var händelserik, både postivt och negativt. I tisdags gick jag och Rebecca ut på kvällen. Vi gick till den mexikanska baren med den kända margaritan, och den var riktigt god faktiskt! Vi tog med jordgubbssmak...=) Jag har ingen aning om hur den ska smaka, eftersom jag aldrig druckit det förut, men den här var super! Och riktigt billig, 3,60 euros kan man inte säga mycket om.

Visst ser de goda ut?

Däremot var vi de enda på restaurangen, så det märktes att det inte är något tryck i San Sebastian på tisdagar...Sedan gick vi till en bar och provade lite olika pintxos. Det var ingen höjdare. En var med räkor, en annan var köttbullar med en massa kryddor i, den tredje var som en vanlig sandwich och den fjärde vet vi inte riktigt vad det var, i alla fall russin och skinka. Nu har vi i alla fall provat!

De här var däremot inte lika goda...

I onsdags efter träningen följde Rachel med mig till bussen (hon bor i närheten) och sedan väntade hon där med mig. Väldigt snällt gjort och väldigt bra för min spanska. =)

I torsdags hade jag och Rebecca tänkt att åka till en liten by, som jag inte kommer ihåg namnet på, men när vi kom till tåget visade det sig att det var rätt krångligt att ta sig dit. Vi var lite slöa och valde att åka till en annan by istället, Zumaia. Tyvärr var vädret allt annat än bra och det regnade och blåste konstant. Det var en fin liten by, med en stor hamn. Det märktes att den var mer baskisk än San Sebastian, för där stod allt på baskiska och det var inte ens alltid som det fanns en översättning på spanska...

Vädret var som sagt ingen höjdare...

På fredagen åkte jag och Rebecca till Irun för att hälsa på Aiert och hans kompis Roberto. De hämtade oss på stationen och vi åkte till en bar, som tydligen alltid brukar vara stängd, med då var den öppen! Det var en väldigt fin och modern bar och inte särskilt mycket folk. Eftersom jag inte har fått tag i John under den här tiden så bad jag Aier att skicka ett sms till honom. Fem minuter senare ringer han upp! Äntligen! Jag pratar med honom och han förklarar att mina mejl har hamnat i hans skräppost och att han därför inte har läst dem. Jag fick även prata med hans flickvän och sedan bestämde vi att vi skulle ses på lördagen efter min match och att han då skulle komma och hämta mig. När jag och Rebecca satt på tåget tillbaka skickade jag ett sms och sa att jag såklart även ville träffa hans familj, men det svarade han aldrig på...

På lördagen under förmiddagen gjorde jag ingenting annat än att plugga, slutprovet är väldigt nära nu...=( På eftermiddagen åkte jag till Bera Bera för att spela matchen. Då fick jag ett sms av John där han skrev att han inte visste var Bera Bera låg, så vi skulle ses direkt på baren istället (hur svårt är det att titta på en karta?) Vi förlorade matchen med 4-0. Jag mötte en kines och spelade inte bra alls. Jag var riktigt missnöjd efteråt, för hon kändes inte så bra. Sedan berättade Mitchel och Markus att hon tydligen i stort sett inte har förlorat någon match alls och att hon för två år sedan spelade i högsta divisionen, så jag antar att hon inte var så dålig. Jag fick även träffa Olga, som spelade i det här laget förra året, men som nu är mammaledig. Hon verkade väldigt trevlig! Mitchel kom och hejade på oss, tyvärr så kom han först när jag hade spelat klart...=( Men det var kul att han kom! När jag sedan stod och väntade på bussen kom han med bilen och körde mig hem. I bilen försökte han muntra upp mig, och han lyckades bra...haha.. Åh vad jag kommer sakna alla från pingisen när jag åker hem! De är jämt så snälla! Väl hemma ringde jag till Charlie, för att få höra hans fina röst igen! =) Tur att jag snart kommer hem och får möjligheten att prata med honom jämt! Sedan blev det duschen och sedan gick jag för att träffa John och hans flickvän. De var lite sena, men det var väldigt kul att äntligen få träffa honom! Den baren vi gick till först var full, så vi tog bilen till Gross och gick till ZM. Där satt vi och pratade om allting i lite mer än en timme. Sedan tyckte de det var dags att äta, så de släppte av mig och åkte hem till honom för att äta (!). Det var inte så att de frågade mig och vi skulle gå till någon restaurang och äta tillsammans Sedan sa han; skicka ett sms när du kommer ner igen i december". Jag skulle ju vara här i ytterligare fem dagar, men då var han inte intresserad av att träffas...Jag blev jätteledsen, gick hem och grät någon timme och sedan gick jag ut på promenad i nästan två timmar, klockan var nästan tolv när jag kom hem. Han är faktiskt en riktig skitstövel!!! Man kan ju undra om det inte var så att han har fått mejlen bara det att han inte har velat träffas...Jag lär ju i alla fall inte skicka något sms, det är något som är säkert! På lördagen var det även en demonstration utanför vårt hus, där det var basker som demonstrerade och ville ha självständighet. Nästan jämt är det demonstrationer i den här staden!

Demonstrationen...

När jag var ute och promenerade på kvällen var "El Cursal" (en stor byggnad här i San Sebastian) upplyst med någon slags symbol, som påminde mycket om den symbolen som i Sverige stor för "Rosa bandet". På söndagen berättade Markus att det på lördagen var dagen då man uppmärksammar våldet mot kvinnor i hemmet, och att symbolen stod för det.

"El Cursal"

På söndagen vaknade jag upp med helt svullna ögon (jag får se när jag har gråtit kvällen innan) och klockan tio kom Markus och Yolande och hämtade mig. Planen för dagen var att åka längs med kusten mot Bilbao och titta på alla de små byarna som ligger där. Markus berättade att innan motorvägen fanns mellan Bilbao och San Sebastian tog det tre timmar att åka däremellan (nu tar det ca en timme) och då åkte man just längs med den vägen som vi åkte. Först kom vi till en by som hette Bizkaia, en fiskeby (precis som alla de andra). Vi åkte bara igenom den, men det var en liten by, full av hus i olika storlekar och med en stor hamn. Sedan kom vi till en by som hette Lekeitio. Där stannade vi och gick runt och tittade. Byn hade en fin strand och en stor hamn och en väldigt stor kyrka. Vi gick till en bar där jag drack cola-cao och åt pintxos. Den här gången valde jag en pintxo som var betydligt godare! Den var med potatiskaka och grönsaker, mycket bättre! Sedan begav vi oss vidare och åkte igenom Mundaka (som tidigare var känd för att ha en väldigt bra surfvåg, men numera finns den inte kvar) och kom sedan till Gernika. Under andra världskriget var den baskiska andan stark i Gernika och Franco hade varken resurserna eller orken att slå ner dem. Istället pratade han med Hitler, som bombade staden och det enda som blev kvar var ett träd. Det är den staden som är bakgrunden till Picassos tavla. Markus berättade att det trädet inte längre finns kvar, men att tyskar har planterat ett nytt träd på samma ställe och att de åker dit varje år för att "ta hand om" trädet...Härifrån fortsatte vi till Bermeo, som är en känd surfstad. Här stannade vi och gick runt och tittade. Även här fanns det en stor hamn, och i hamnen låg en båt, som var ett museum. Vi gick aldrig in, men båten var gjort i gammal stil, väldigt fin.

Yolanda, jag och Markus framför den "antika" båten...

Även här gick vi till en bar, men nu blev det vin och friterade calimares. På baren tipsade de om en bra lunchrestaurang, dit vi gick efter att vi hade tittat runt i hela byn. Det var en bra restaurang, och jag åt bläckfisksallad (bläckfisk och potatisskivor i vinäger), crepes fyllda med någon hummerröra, svampar, och till varmrätt entrecote med pepparsås och pommes frites. Riktigt gott! När jag sedan kom hem på kvällen behövde jag inte äta någon middag, för jag var fortfarande mätt...Under lunchen nämnde jag att Markus skulle komma till Sverige i sommar och hälsa på, vilket ledde till ett bråk de två emellan, eftersom Markus inte hade sagt något till henne...Haha, men jag tror nog att de löste det sedan...Efter lunchen åkte vi en liten bit utanför Bermeo för att titta på en kyrka som låg ute på en ö. Tyvärr kom det världens dimma så man såg inte mer än två meter framför sig, så som ni förstår såg jag aldrig kyrkan. Istället tog vi motorvägen hem till dem och drack te...Vid strax innan åtta kom jag hem igen, så det blev verkligen en heldag, men det var väldigt roligt och mycket bra för min spanska eftersom vi bara pratade spanska...

På måndagen hände det inte mycket. Efter skolan var det bara plugg som gällde och på kvällen var det träning.

Det tar lite tid innan alla är klara...Mycket snack och liten verkstad...

Mitchell dök upp vid åtta i kostym. Han såg riktigt seriös ut! Det var en rolig träning, kanske inte så givande, men jag hade kul. Det kommer bli tråkigt att lämna dem. Tur att jag har så mycket att komma hem till! På torsdag ska jag äta middag med Rachel, Noelia, Mitchel, Kirsten, Rebecca och kanske någon mer. Det ska bli riktigt roligt! Då får jag ju tid och säga hej då till alla i lugn och ro också...

Vädret har inte varit så bra de senaste dagarna...

Imorgon har jag mitt muntliga prov och på torsdag det skriftliga, så nu blir det mycket plugg och sedan är det bara att hålla tummarna på att jag klarar det!

"När jag når dig i mina drömmar och ser dig. Allt som jag nånsin vill ge dig, ger jag dig genom min dröm . Som en varm vind, så kommer din kärlek emot mig och även om jag inte är hos dig värmer den mig genom allt. Mil på mil som skiljer oss från varandra och jag vet, att jag vill komma hem till dig igen. Jag lovar, så tro mig och gör som jag gör. För jag når dig i mina drömmar. Vägarna som skiljer oss från varandra de lovar att jag återvänder till dig och jag vet, att jag vill komma hem till dig igen."

Mindre än två veckor kvar nu!

Så var det mindre än två veckor kvar...UNDERBART! Som ni märker skriver jag inte lika ofta längre, och det beror på att jag inte har tid... Jag har mitt slutprov nästa torsdag, och det är inget litet prov inte...Det är på allt som vi har gått igenom, och en del saker är riktigt svåra, så jag måste plugga en del varje dag nu så att jag klarar det!

Förra veckan hände det inte mycket, eller i alla fall inget intressant, eftersom jag inte kommer ihåg vad jag gjorde...På fredagen var det sista dagen för Graice som har varit i vår grupp i två veckor. Hon bor i USA, är advokat (coolt!), men är född i Korea. Så nu var vi tillbaka till att bara vara fyra svenskor i gruppen, trodde vi i alla fall. Men i fredags kom Ignasio (chefen) och talade om att vi skulle slås ihop med gruppen under, som inte har kommit lika långt som oss, men han sa att vi inte skulle behöva repetera och att vi inte skulle vara fler än nio i gruppen. Vilken lögnare! Idag är vi elva i gruppen, och det enda vi har gjort hittills är att repetera. Tyvärr märks det även att de andra inte har kommit lika långt som oss och det tar längre tid att gå igenom saker. För mig som inte är så bra på att prata i klassrummer är det här bytet inge bra alls, eftersom jag nu knappt säger något alls...Men vi får se om det blir bättre, imorgon ska vi prata med Ignasio om hur det har fungerat de första dagarna...Vi har inte heller kvar Yolanda längre, utan istället har vi en lärare som heter Laura, men hon är också bra, så det är okej.

Vår gamla lilla grupp, med Yolanda...

I fredags var det riktigt kallt här, runt noll grader och eftersom det inte finns någon värme i träningshallen så var det iskallt. Det gick inte att ta av sig några kläder och det gick inte heller att få upp någon värme...Så jag gick tidigare för jag hade ingen lust att stå där och frysa och desssutom är det väldigt svårt att spela om man är kall som en snögubbe. På fredagskvällen gick jag ut med Rebecca, eftersom det var Fleurs sista dag (en tjej från Holland, supergullig). Vi mötte upp med alla andra från skolan och gick till en bar, som jag inte kommer ihåg namnet på. Det var iskallt, trots att jag hade både mössa och vantar, men efter ca tio drinkar är det klart att jag var varm...Haha, jag bara skojade mamma....=) Det var en rolig kväll, och alla var väldigt pratglada och jag lärde känna de från skolan mycket bättre. Ändå gick vi hem relativt tidigt då de flesta hade varit ute kvällen innan och därför av förståeliga skäl var väldigt trötta.

På lördagen gick jag och Rebecca och tittade på Aierts fotbollsmatch, som han hade i San Sebastian. Det var lite svårt att hitta dit, men tillslut så. Vi tittade ungefär en halvtimme, men det kändes som flera år då det även då var väldigt väldigt kallt. Efter matchen gick jag hem och hann vara hemma cirka en halvtimme innan Markus kom och hämtade mig. Vi åkte till en Eroskiaffär och handlade en massa som han tyckte att jag skulle prova, allt från kött, till skinka, tonfisk och gåslever (tror jag). Sedan åkte vi hem till honom, där jag fick träffa hans sambo Yolanda och deras hund Yenni. De lagade mat och vi åt tillsammans. Det var hur gått som helst! Först fick jag lite plockmat, såsom ibericoskinka, tonfisk med lök, stora räkor, olika sorters bröd och gåslever på hårt bröd. Allt var supergott! Till varmrätt fick jag en stor köttbit med en sallad med avokado, russin, nötter, sallad och tomater och till efterätt fick jag glasstårta. Jag tror att vi åt i nästan tre timmar, samtidigt som vi tittade på Sverige-Spanienmatchen, som jag låter bli att kommentera. Jag fick öva min spanska och Yolanda var lätt att förstå då hon pratade relativt långsamt. När matchen var slut körde Markus mig hem och den natten var jag själv i lägenheten då Rebecca var i Irun och Alex var med sin pojkvän. Gud vad skönt att få vara själv en stund!

Markus, Yolanda och lilla Yenni...

På söndagen hade jag match igen, den här gången i Irun, så det var inte särskilt långt bort. Rachel från Madrid hade också kommit hit. I hallen hade de satt de många värmare, men eftersom de lät hur mycket som helst, var de tvugna att vara avstängda när vi började matcherna. Jag mötte en tjej från Ungern och jag spelade riktigt bra de två första setten och vann. I det tredje och fjärde hade hon sedan en sådan tur att det var helt otroligt. Helt otroligt! I det sista stämde inte mitt spel lika bra längre, men jag är ändå nöjd. Jag gjorde så gott jag kunda. Vi förlorade matchen med 4-1, då Rachel spelade väldigt dåligt, och sedan var vi både helt iskalla i dubbeln (då värmen hade hade försvunnit och vi satt med jackorna på mellan matcherna för att kunna hålla någon hyfsad värme). På eftermiddagen blev det bara plugg, då jag försöker få så mycket som möjligt gjort nu när det inte är så mycket tid kvar...Jag hann även med att titta lite på "the life of Brian", självklart med spansk text för att öva lite till...

På måndagen var det första dagen med den nya klassen och som jag skrev tidigare var det allt annat än en succe...Jag fick även tillbaka mitt pass, som har varit på en liten tripp i Sverige...=) Eftersom jag glömde det i Charlies ficka när han åkte hem...Skönt att ha det tillbaka! =) På träningen på kvällen var det inte lika kallt, vilket gjorde att det gick att träna i shorts och t-shirt som vanligt. Spelet stämde bra, och träningen var riktigt rolig. Efter träningen var det dags att titta på mitt favoritprogram "La familia mata" igen, men tyvärr var bilden väldigt dålig, så det var inte lika roligt som vanligt...

Idag har det inte hänt mycket eftersom dagen fortfarande är ung...=) Jag ska snart gå hem och laga lunch, ska bara fixa en sak till Charlie först...=) Ikväll ska jag och Rebecca, och kanske Kirsten, jag tänkte fråga henne i alla fall, gå ut och äta pintxos, eftersom vi inte har gjort det ordentligt än. Vi tänkte avsluta kvällen på en restaurang där de har billiga margaritas, som tydligen är väldigt goda...Så det måste vi ju bara prova!!

Nu kommer jag snart hem igen, och då ni! =)

"Where you are, that's where I wanna be, and through your eyes, are all the things I wanna see. And the night, you are my dream. You're everything to me. You're the love, of my life, and the breath, in my prayers. Take my hand, lead me there. What I need is you here. We go dancing in the moonlight, with the starlight in your eyes. We go dancing 'till the sunrise. You and me we're gonna dance, dance, dance..."

Vilka underbara veckor!

Innan jag skriver något annat måste jag bara säga att min mamma är otrolig! Jag har alltid vetat att hon alltid kommer ställa upp för mig och att hon vet hur mycket saker som helst och att hon alltid har svar på tal. Men nu har hon överträffat sig själv! När hon var här nere i San Sebastian pratade hon med tjejen i receptionen på hotellet, hon beställde taxi, hon beställde mat, hon köpte frimärken och förstod nästan allt när jag frågade några spanjorer om vägen. Jag blev förvånad och imponerad över hur mycket hon kom ihåg från det att hon hade pluggat spanska i skolan. När vi sedan sitter på restaurangen och äter lunch berättar hon att hon har tagit spanskalektioner sedan i februari (!) för att hon ville kunna prata med Johns mamma när hon kom ner hit. Otroligt! Så det var inte så konstigt att hon kunde allt det där när hon var här. Jag är så imponerad av dig mamma! Du slutar aldrig att förvåna!

När jag nu är inne på temat familjen ska jag passa på att säga grattis offentligt till pappa. GRATTIS! Det var ju fars dag i söndags, men eftersom jag är kvar här så blir du utan present det här året. Men det innebär inte att du är mindre viktig för det. Du är toppen!

Nu är det dags att berätta om mina senaste två veckor här, som var underbara veckor! Mamma, pappa och Felix kom hit förra torsdagen (1 nov) och då det var Allhelgona här så var jag ledig på torsdagen. Tanken var därför att jag skulle möta dem 7:45 på tågstationen och sedan skulle vi umgås hela dagen. Problemet var att när jag kom till tågstationen var ingen där. Jag ringde till mamma och det visade sig att jag hade gått till fel station (det finns två olika tågbolag här). Problemet var bara att jag inte kunde komma på var den andra stationen låg. Jag fick fråga mig fram klockan åtta på morgonen, och efter att jag hade frågat en gubbe med en hund kom jag på att det var den stationen som ligger precis där jag bor. Som jag hade gått förbi tidigare för att komma till den andra stationen. Jag är lite vilsen här ibland! Men jag hittade de i alla fall och med hjälp av min karta hittade vi även till deras hotell. Första dagen åt vi frukost på en bar, sedan begav vi oss hem till min lägenhet så att de skulle få se hur jag har det. Mammas kommentar var: "Lägenheten är i alla fall finare inne än på utsidan". Jag vet inte riktigt hur man ska tolka det... Sedan åkte vi turistbussen, som tog oss runt staden och det fanns även en röst som berättade om de olika platserna som vi åkte förbi och även om stadens historia. Vi klev av bussen uppe på ett berg och stannade där en timme tills nästa buss kom. Från berget hade man en otrolig utsikt över hela San Sebastian. Det var väldigt vackert! Det fanns även ett litet nöjesfält där, men det var mer för småbarn. Felix försökte skjuta ner ringar över flaskor med ett gevär som sköt korkar, man kan väl säga att det inte gick riktigt som han hade hoppats... På eftermiddagen gick jag, mamma och pappa till akvariet som ligger här i hamnen. Pappa hade fått inträde dit av mig i födelsedagspresent. Det var ett fint akvarium där de bland annat hade en tunnel rakt igenom en bassäng full med fiskar, sköldpaddor och hajar. När man gick där hade man fiskarna på båda sidorna om sig, men även över och under. Det var häftigt! På kvällen begav vi oss med buss till Hondarribia (där festivalen var i början på september, om ni kommer ihåg), där Markus hade bokat bord på en restaurang som heter Arroka Berri. Från bussen frågade vi oss fram, men den låg inte så långt ifrån centrum. Det var en bra restaurang med bra mat och fin inredning och servitrisen var väldigt trevlig. Först fick vi alla menyer på franska, för de trodde vi var fransmän. Kunde de inte se att vi var svenskar?!

På fredagen var jag tvungen att gå till skolan igen, och mamma och pappa och Felix tog sig en liten shoppingtur. Däremot gissar jag att mamma gick själv, då pappa och Felix inte direkt gillar att gå i klädaffärer. Efter skolan mötte jag upp med dem och vi åt lunch tillsammans. Sedan begav vi oss till "El peine de los vientos", som är skulpturer som ligger i slutet på den sista stranden.

De syns inte så bra, men längst ut på ön ligger "El peine de los vientos"...

Vi fikade på ett mysigt litet fik och sedan gick jag och mamma på en ny shoppingtur. Som vanligt hittade hon flera saker, men jag ingenting...Men jag börjar bli van nu...På kvällen kom Charlie! Det var helt underbart att se honom igen! Gud vad jag hade längtat! Mamma och pappa hade bord på en tvåstjärnig restaurang den här kvällen, och vi barn var inte medbjudna...Så istället begav vi oss hem till mig, lagade köttbullar och 22:30 var det dags att gå till bion. Allt jag sa innan om filmen var fel! Den handlade inte alls om zombier, den var sjukt läskig! Okej, det är alltid värre att se en skräckfilm på bio än hemma, men den här var riktigt läskig. Den var väldigt bra, det tror jag att vi alla tyckte, i alla fall jag och Felix. Däremot tror jag inte att någon gick oberörd därifrån. Filmen visades på en teater, så det var sköna stolar och gott om plats för fötterna. Perfekt! Vi lämnade av Felix vid hotellet, och vi kom i stort sett samtidigt som mamma och pappa, som hade spenderat tre (!) timmar på restaurangen.

På lördagen fick vi lite sovmorgon och sedan tog vi alla bussen till museet "Chillida Leku", som ligger en liten bit utanför San Sebastian, men som har många stora skulpturer, och även små, i olika material, där de flesta är utomhus. Pappa fick även inträdet här i födelsedagspresent. Efter att vi hade ätit lunch gick jag, mamma, pappa och Charlie till den stora kyrkogården som ligger längre upp längs med samma gata som jag bor på. Det var en otrolig kyrkogård. En del av gravarna var stora som hus, medan andra hade egna skulpturer. Eftersom det precis hade var Allhelgona var de flesta gravarna fulla av blommor och på en del fanns det även bilder på de döda. Det var en väldigt vacker kyrkogård. Hela det här huset var bara en enda grav, dock en familjegrav, men ändå...

Det fanns även vanliga gravar, kyrkogården var enorm...

På kvällen tog vi en (eller rättare sagt två då de bara hade en enda stor taxi i hela San Sebastian) taxi till Hendaya där vi skulle äta middag på en typisk basisk restaurang, en sideria. Man kan lugnt säga att det inte var som vilken restaurang som helst, den var verkligen speciell...I början fick vi gå och hämta cider ur en tank, där cidern sprutade ut och man fick sätta dit sitt glas. Borden var enkla träbänkar och maten bestod av omelett och kött. Det fanns även fisk, men det tog vi inte. det fanns ingen menu, utan servitrisen sa vad man hade att välja mellan. Vi fick inga tallrikar, utan alla var tvungna att äta från samma tallrik(!) helt klart en annorlunda upplevelse. Jag kan inte säga att det var en av de bättre restaurangerna som jag har varit på, men nu har jag i alla fall varit där. Vi avslutade kvällen på en bar här i San Sebastian, där jag försökte få alla att dricka kalimutxo, alla smakade i alla fall, även Felix, men responsen var väl sådär. De har ju ingen smak!

På söndagsmorgonen åkte mamma, pappa och Felix hem och kvar blev bara jag och Charlie. Tyvärr var jag magsjuk hela söndagen och måndagen, och Charlie var så himla gullig mot mig. Han handlade, lagade mat och pysslade om mig. Det var mysigt, även om jag såklart hellre hade velat vara frisk när han var här. På tisdagen gick jag till skolan igen, och på eftermiddagen tog vi en promenad till "El peine de los vientos", eftersom Charlie inte hade sett det när han var här.

Längst ut på ön...bara du och jag älskling!

På vägen dit stannade vi på samma cafe som jag var på med mamma och pappa. Det var mysigt att bara sitta där och kunna njuta av att vi äntligen fick vara tillsammans igen.

Man skulle kunna tro att det är mitt i sommaren, men det här är den sjätte november klockan 17...

På hemvägen såg jag en kille som var så otroligt lik Charlies kompis Andreas, det var skrämmande likt. Jag har självklart fotobevis, så jag kan visa Andreas när jag kommer hem.

På onsdagen var jag sjuk igen! Det sög verkligen, men det fanns inte mycket att göra åt saken. Charlie fick återgå till matlagningen och allt jag gjorde var att ligga i sängen. Jag var hemma hela onsdagen och även hela torsdagen. På onsdagen åkte Charlie och tränade och han tyckte att det var riktigt roligt! Han pratade mycket med Mitchell och Markus vann alla matcherna, så han var nöjd när han kom hem igen. Jag tycker verkligen det var bra av dig älskling att åka själv till träningen. Du visste inte riktigt vägen, pratade inte språket och kände ingen...Och ändå åkte du! Du slutar aldrig att förvåna! Men på ett positivt sätt!

De förfärliga "foppa-tofflorna", men här kallas de för "svenskarna"...

På fredagen kunde jag gå till skolan igen och på eftermiddagen tog vi en promenad, köpte Charlies bussbiljett till Bilbao och fikade på ett annat fick, där jag också var med mamma och pappa. Det var så mysigt att vara med dig älskling! På kvällen åkte vi till träningen tillsammans och även nu vann Charlie alla sina matcher. Han är lite som en gud i klubben nu och Markus vill att han ska komma ner hit och spela för klubben när de ska kvala för att gå upp till nästa division. Vi kanske borde flytta hit? =) Efter träningen gick vi till baren som ligger i samma byggnad som hallen, eftersom Charlie hade vunnit två öl av Markus under onsdagen. Jag fick cola-cao och pintxos. Markus är verkligen som en storebror, och vi hade det riktigt trevligt.

På lördagen tog vi det lugnt på förmiddagen. Vi åt en enorm frukost, låg länge kvar i sängen, handlade, lagade lunch och sedan var det dags att åka till Burgos (som ligger två timmar härifrån) då vi hade en match där. Jag var tvungen att ta med mig passet, vilket slutade med att jag glömde ta ut det ur Charlies jackficka, vilket gör att det numera är i Sverige. Lite underlig situation, jag är här, men mitt pass har åkt hem... Vi förlorade matchen med 4-0 och jag spelade riktigt riktigt dåligt. Jag fick möta en deff, som jag i vanliga fall har svårt för, men nu var det helt omöjligt, jag tog inte ett enda set! Det gjorde ingen av de andra tjejerna heller, då det här laget bestod av två deffar och en kines. Det var den snabbaste matchen hittills! Haha...Ändå var klockan nästan elva innan vi kom tillbaka. Vi tackade nej till middag med tränaren, Mitchell och några till, eftersom vi ville vara ensamma vår sista kväll tillsammans. Vi lagade fattiga riddare till middag och förberedde en tonfisksallad som Charlie kunde ta med sig dagen efter.

Söndag morgon åkte Charlie. Det var otroligt jobbigt att se honom åka tillbaka, det vänjar jag mig aldrig vid. Som tur är har jag "bara" lite mer än två veckor kvar nu, sedan får jag äntligen åka hem igen. Efter att Charlie hade åkt gick jag in till stan, då det var en stor löptävling den dagen. Löparna sprang två mil och målet var här i San Sebastian. Det var otroligt mycket folk ute och det var svårt att se löparna. Han som vann sprang på lite mer än en timme. Jag stod vid målet och det kom alla möjliga sorters löpare i mål. Det var mestadels killar som sprang, men det fanns även tävlande som var tjejer och en del av dem placerade sig riktigt bra. De allra flesta var seriöst klädda, men en del sprang med peruker, utklädda till tjejer, med en man på en bår, med affischer med bilder av andra människor (vet inte vilka eftersom allt stod på baskiska) och en gubbe sprang helt naken! Det var roligt att se för en del sprang tillsammans, t.ex. en man och hans hustru, mor och dotter, far och son, vänner, arbetskamrater osv. Det var en rolig tillställning, men många var så utmattade när de kom i mål att de antingen föll ihop eller kräktes.

Killen på bilden kom trea...

Alla var inte "fit for fight" när de kom i mål, och sjukvårdarna var ständigt beredda...

Glada att komma i mål...

På måndagen var det skola som vanligt och sedan träning på kvällen. Markus berättade för mig att på lördag ska vi träffas tillsammans med Mitchell och hans pappa och de ska laga mat till mig och sedan ska vi titta på fotbollsmatchen tillsammans. Det ska bli riktigt roligt!

Idag, nu när jag gick hit, var Kirsten tillbaka. Hon hade varit hemma i Tyskland i två veckor, då hon hade blivit sjuk och åkt tillbaka igen. Hon sa att hon kunde köra mig till flygplatsen när jag ska åka hem, perfekt! Nu slipper jag släpa min väska och jag slipper resa i två timmar till flygplatsen. =)

Nu kommer jag snart hem till er igen!

"Listen, I woke up this morning and heard the TV saying something about disaster in the world. It made me wonder where I’m going, there’s so much darkness in the world. But I see beauty left in you, and what you give me lets me know that I’ll be alright. Cause if your love is all I had in this life, well that would be enough until the end of time. So rest your weary heart and relax your mind, cause I’m gonna love you until the end of time. Now if your ever wondering about the way I’m feeling, there ain’t no question. Just be around you is a blessin’. Seconds I’ve been trying to save the world, I just wanna spend my time with you and what you give lets me know that I’ll be alright"

Imorgon kommer alla! (nästan)

Vilka dagar det här har varit! I måndags var jag hos massören och då fick jag verkligen träna min spanska. I 50 minuter pratade jag bara spanska, och jag tycker faktiskt att det gick riktigt bra. Jag fick ligga på en bänk med en värmelampa över mig, medan han masserade. Riktigt skönt faktiskt! Men det hela började med en skräckupplevelse. HAN KNÄCKTE MIN RYGG!!! Det var jag inte beredd på och helt plötsligt sa han till mig att andas in och sedan andas ut och så knäckte han till. Ljudet som blev går inte ens att beskriva. Det knakade något fruktansvärt! Usch! Och han gjorde det tre gånger!!! I slutet knäckte han även min nacke och det lät om möjligt ännu värre...Men det gjorde inte ont, så jag hoppas att det hjälpte. Han masserade även min armbåge eftersom jag har väldigt ont där, och idag har jag blåmärken efter det. Det gjorde riktigt ont!! Men idag har jag inte ont i armbågen, så det kanske hjälpte...=)

På lektionen under måndagen berättade vår lärare om en kille från skolan som hade gått in i gamla stan iklädd en tröja från det spanska (!) fotbollslandslaget. Han kom tillbaka till skolan dagen efter med ett blått öga. Som ni nog förstår är Spanien inte särskilt populärt här i Baskien...

På tisdagen var det dags för läkarundersökningen. Och vilken undersökning det var sen! Först fick jag svara på en massa frågor på ett papper, om vad jag äter, hur ofta jag äter, hur mycket jag tycker om de olika maträtterna, om jag har haft några sjukdomar, hur långa och hur mycket mina föräldrar väger. Som ni förstår tog det lång tid för mig att göra det, eftersom allt stod på spanska och jag förstod i stort sett ingenting. Som tur var hade jag med mig min uppslagsbok. Sedan fick jag träffa en läkare, som mätte och vägde mig, som tittade på min rygg, mätte min fläsk på olika ställen, mätte hur stor rörlighet jag hade i leder och muskler och mätte alla mina olika mått...Som om det inte var nog med allt det här var jag även tvungen att springa på ett löpband, men en massa sladdar på kroppen, och olika mätinstrument. Bandet gick fortare och fortare och för varje minut mätte de min puls och mitt blodtryck. Jag tror att jag sprang i nästan 20 minuter, sedan fick det vara nog. En annan kille från pingisen hade löpningen efter mig, men han fick inte börja springa, då hans vilopuls var alldeles för hög. Han fick börja med att sitta på en stol för att se om pulsen skulle gå ner, och om den inte gjorde det så har han antagligen något problem med hjärtat. Han är storrökare och har ett allmänt ohälsosamt liv, men är bara 20 år gammal. Får se på träningen idag om han är där, för om han har problem med hjärtat kommer han inte att få idrotta mer.
Markus hämtade mig efter undersökningen och vi åkte och tittade på restauranger, eftersom mamma och pappa kommer imorgon. Men det var inte lätt! Den första vi åkte till var en Siderira, otroligt häftig, och där hade de plats så dit ska vi på lördag, men de två följande restaurangerna var fullbokade, eftersom det är storhelg i och med Allhelgonahelgen. Markus ringde till en kompis som började ringa runt till olika restauranger och även Markus fru började leta. Så nu har vi bokat en tvåstjärnig restaurang till mamma och pappa och sedan bokade vi en restaurang i Hondarriba, till imorgon. Nu måste jag bara kolla upp bussar och lite sådant, men mestadels får vi nog ta taxi...

Idag är det halloween och de på skolan hade ordnat lite, så på rasten gick vi snacks, mackor och dricka och en del av de som jobbar här hade klätt ut sig:

Riktigt mysigt faktiskt!

Vi höll till i biblioteket...

Vår lärare Yolanda...

Imorgon kommer familjen och på fredag Charlie. Vilka underbara dagar det kommer bli! Så nu hör ni nog inget mer från mig förrän alla har åkt hem igen. Charlie åker hem först nästa söndag...=)

"There's no more waiting, holding out for love. You are my Godsend, that I have been forever dreaming of. My angel from above. Heaven knows I'm head over heels and it shows. I've played every field I suppose, but there's something about you. When you're around, baby I have found, I get lost in a wonderful daze. Lost in your wonderful ways."

Ännu en måndag avklarad...

Nu är det fem skolveckor kvar...Eller egentligen fyra veckor och fyra dagar för att vara exakt!
Den här helgen har jag varit i Madrid med pingisen. Vi åkte dit i lördags morse, det tog fyra timmar med bil (eftersom Markus körde i typ 160 km/h). När vi kom fram åt vi lunch på en restaurang, och jag beställde pastasallad. Då frågade Markus mig om jag ville ha kycklingen eller köttbiten efteråt. Jag svarade att jag bara ville ha salladen, eftersom det är tillräckligt, men här i Spanien äter de alltid två rätter, så jag fick ändå kyckling och pommes frites efteråt, men jag åt bara lite pommes frites. Jag kan ju inte äta hur mycket som helst! Glassen efteråt gick däremot ner utan problem. Hallen som vi spelade i var bra, bortsett från att väggarna var oranga, vilket ger ett väldigt konstigt ljus. Vi vann matchen med 4-3, och jag vann båda mina singlar och jag och Rachel vann dubbeln. Jag spelade riktigt bra. På kvällen åt vi middag på en bra restaurng, där jag först fick massa olika sorters skinka (väldigt goda) och sedan en enorm entrecote med pommes frites. Till efterätt blev det glass en gång till...=) Middagen på lördagen...

När jag sedan trodde att vi var påväg hem då klockan var typ tolv, så slutade det med att vi gick till en bar. En bar, när alla ska spela nästa dag, inte så vanligt i Sverige. Alla tog sig en drink, utom jag och Rachel som drack varm choklad...Det var otroligt rökigt där, så kläderna stank dagen efter. Jag kom i säng runt två, men som tur var skulle man ställa om klockan till vintertid den natten, så det blev lite mer sömn. Jag sov dock väldigt dåligt under natten och till följd av det spelade jag inte lika bra dagen efter. Som tur var räckte det ändå för att jag skulle vinna mina matcher och vi vann lagmatchen med 4-0. På hemvägen stannade vi på en känd restaurang, där vi först åt flera olika sorters skinka och även fårnjurar (som var gott, även om det verkligen inte såg eller låter särskilt gott). Sedan åt vi lamm, som hade tillagats i en speciell ugn. Innan de stoppade in köttet i ugnen kom de med det till bordet, för att vi skulle säga om vi tyckte att det såg okej ut (!). Till efterrätt blev det någon sorts kaka, riktigt god faktiskt. Så den här helgen har det blivit väldigt mycket mat, men jag har inte behövt betala någonting, då klubben stod för allting. Mycket bra tycker jag.

Jag och Rachel efter matchen på lördagen..

Hela laget med Markus i mitten...

Det enda jag såg av Madrid, förutom hallen och restaurangen...

I fredags tog jag en promenad och den här gången gick jag åt andra hållet, så att jag fick se den andra sidan av San Sebastian. Det var vackert även där, och jag gick på en gångväg längs med vattnet. Den tog dock abrupt slut helt plötsligt, så jag kunde inte gå runt staden, som jag trodde att jag skulle kunna. Jag tog några bilder längs med vägen:

Här håller de på att bygga nya lägenheter...

Ån som rinner genom hela staden, mitt hus ligger på andra sidan backen (bakom huset som syns längst upp till vänster på bilden kan man säga)

Vädret var väldigt bra den dagen, solen sken och värmde...

Idag började skolan igen, och som vanligt var det väldigt svårt. Det som var det bästa var dock att jag fick veta att vi är lediga på torsdag, då de firar Alla helgons dag här, och då är man ledig. Vilket är helt perfekt eftersom mamma, pappa och Felix kommer hit på torsdag morgon, så då kan jag vara med dem hela dagen...=)
Idag har jag även träffat vår nya rumskompis. Han heter Alex, kommer från Kanada och är nog runt 30 år gammal. Han ska flytta hit permanent, då hans pojkvän kommer härifrån. Han verkar väldigt trevlig, så det kommer nog att fungera alldeles utmärkt.
Ikväll ska jag till en massör. Klubben har en massör dit man kan gå utan att betala, och eftersom jag har ont i både axlar och armbåge efter att ha spelat mycket, så har Kim fixat en tid till mig. Det tror jag blir skönt. Det är i alla fall välbehövligt!

Vädret idag är inget vidare. Det har regnat i stort sett hela dagen och är både kallt och blåsigt. De säger att vädret ska bli bättre mot slutet av veckan, och jag hoppas verkligen att de har rätt!

Nu har jag lagt till bilder till de tre senaste inläggen, så ta er en titt! =)

"I see forever when I look in your eyes. You're all I've ever wanted, I always want you to be mine. Let's make a promise to the end of time, we'll always be together, and our love will never die. When I look into your eyes, I can see how much I love you. And it makes me realize when I look into your eyes, I see all my dreams come true, when I look into your eyes"

Snart fem veckor kvar...

Idag är det torsdag...En vecka har gått sedan jag satt vid datorn sist, och veckan har faktiskt gått relativt fort.
I lördags åkte jag, Rebecca och Kirsten till Bilbao. Det tog oss ett tag att hitta till museet, trots att Kirsten hade en GPS i bilen. Vi fick dessutom stanna på vägen då bilen hade "störningar i avgassystemet". Det visade sig att det inte var någon fara och att vi lugnt kunde köra vidare. Under nästan hela resan hade vi mycket dimma runt oss, och därför kunde vi tyvärr inte se så mycket. Väl framme vid museet behövde vi inte betala inträde, då det var gratis den dagen. Toppen! Själva museet var enormt. Byggnaden bestod av tre våningar och byggnaden i sig är ett konstverk. På varje våning var det sedan utställningar av olika konstnärer, som visade sina tavlor och skulpturer, vissa var otroligt stora. Bla fanns det ett rum som bestod av träskulpturer, som var som labyrinter som man kunde gå i och de var säkert 6-8 meter höga. I ett annat rum var det en skulptur som tog upp hela rummet.

Här är det kända museet, byggnaden var otrolig...

En av de labyrinterna som var mellan sex och åtta meter...

Vädret var som sagt mycket bra, solen sken hela tiden...

Det tog oss nästan tre timmar att gå igenom allting och efteråt var vi både trötta och hungriga. När vi kom ut i det fria var det ett bröllopspar utanför museet som skulle ta sitt bröllopsfoto. Vilka klänningar spanjorskorna har när de går på bröllop! Helt otroligt! Alla hade balklänningar, inte riktigt som ett svenskt bröllop direkt...Vi åt lunch på en kinarestaurang, där jag och Rebecca beställde "fried chicken balls", vilket vi båda trodde var den typ av mat som man får om man beställer friterad kyckling på en kinarestaurang i Sverige. Men chi fick vi! Det som kom in var en tallrik full av friterade kycklingklubbor (tror vi i alla fall) och den kycklingen gillar jag inte. Jag delade istället med Kirsten, som hade varit smartare och beställt in kyckling med grönsaker. Som efterätt beställde Rebecca friterad banan med glass, trodde hon. Istället fick hon friterad glass, vilket var lite annorlunda, men hon gillade det. Efter den upplevelsen (att man aldrig får det man tror på kinarestaurangerna här i Spanien) vandrade vi ner mot gamla stan. Det var en fin gammal stad, med många affärer och mycket folk ute.

Supergänget som åkte till Bilbao!

Bilbao påminde mycket om San Sebastian, men i ett större format. Även Bilbao hade en kanal genom staden med många broar över. Eftersom även vädret var väldigt bra, så blev det en mysig eftermiddag och vi stannade till runt klockan sju, då vi begav oss hemåt igen. Hemvägen gick betydligt snabbare än ditresan. Vi åt alla tre hemma hos oss och sedan hade jag och Rebecca tänkt att gå ut på kvällen. Vi både blev dock så trötta efter maten att ingen av oss orkade. Istället kröp vi till kojs tidigt.
På söndagen gjorde jag inget speciellt, eller snarare ingenting alls. Däremot kom Markus med min tv. Han kom, kopplade ihop den med dvd:n och när det inte fungerade åkte han tillbaka hem (han bor 20 min härifrån), hämtade andra kablar, bordsantenn (då jag inte hade något antennuttag) och nya filmer och kom tillbaka och såg till att allting fungerade som det skulle. Han tog sig en titt runt i lägenheten och när jag berättade om hur kallt det är på mitt rum (sover med pyjamas, strumpor, tjocktröja och fryser ändå) sa han att han skulle fixa ett element till mig. Senare på kvällen ringde han mig och sa att han hade pratat med Mitchell (en kille i pingisen), som skulle leta fram ett element åt mig. De är bara för snälla!
På tisdagen kom Mitchell med elementet, och vi fick ägna säkert 25 min bara åt att försöka hitta en parkeringsplats...Haha, det är inte lätt att parkera i den här staden. Så nu har jag ett varmt rum att komma hem till och jag kan alltid sysselsätta mig med tv:n. De är min familj här nere!
På tisdagen åkte även jag, Rebecca och Kirsten till Biarritz, en stad som ligger i Frankrike, och det är från den flygplatsen vi oftast flyger. Tyvärr var inte vädret det bästa den här dagen, det regnade i stort sett hela tiden.

Biarritz, en regnig dag...

Paraplyet användes flitigt...

Inne i staden var det lugnt och stilla...

Vi bestämde oss för att gå på ett "havsmuseum", för att komma undan regnet. Den första delen av museet var som ett akvarium, med många olika fiskar, allt från sjöhästar, till sälar och hajar. Det enda problemet var att allt stod på franska, så vi förstod inte ett enda ord. De andra två våningarna av museet tror vi handlade om hur de fiskade förr i tiden och de visade även skelett av delfiner, valar, späckhuggar och kaskelotter. Men vi förstod ju som sagt ingenting, vilket gjorde vistelsen lite meningslös. Sedan gick vi genom stan tillbaka och stannade och fikade på ett litet kafé. Även där här staden var väldigt vacker och de hade en väldigt fin strand. Vi tänkte åka tillbaka en eftermiddag när vädret är lite bättre, då vi även vill besöka ett chokladmuseum som ligger där. Det tar bara lite drygt 40 minuter att åka dit med bil. Här var det lilla caféet...

Igår ägnade jag eftermiddagen åt att plugga då vi hade prov idag (som vi har var 14 dag). Det var mindre roligt, men nu kan jag många ord som har med håret, kläderna och personligheter att göra. På kvällen var det träning, en mycket bra träning faktiskt. Träningarna brukar aldrig börja i tid, de brukar vara runt 20 minuter sena, men igår var Mitchell klar tidigt, så jag tror att vi började spela redan innan klockan sju. Sedan tar det såklart lång tid innan alla har börjar spela, så det blev en lång inslagning. Efter träningen fick jag reda på att jag ska till läkaren på tisdag på en hälsokontroll (!). Jag ska tydligen svara på en massa frågor och sedan springa på ett löpband. Jag lär ju inte ens förstå frågorna, men det ska nog gå bra. Jag får sällskap av en annan kille från träningen, som kör dit mig, men han kan ingen engelska, så han lär nog inte vara till så stor hjälp...haha =) Men det går säkert bra, jag är mer orolig för vad resultatet på löpbandet ska säga...
Idag var ingen bra dag i skolan. Eller jag tror att provet gick helt okej, men resten gick inget vidare. Första lektionen satt jag som ett allmänt frågetecken och förstod i stort sett ingenting, och andra lektionen hade vi en tävling, som helt enkelt gick uruselt. Men nya tag imorgon, nu är det ju snart fredag!
Nu är det mindre än en vecka till mamma, pappa och Felix kommer ner hit och lite mer än en vecka tills Charlie kommer. När de kommer ner är det skräckfestival här, så jag har köpt biljetter till en film som heter Halloween, som jag tänkte att jag, Felix och Charlie kunde gå på. Det är garanterat ingen film som jag eller Charlie kommer gilla, men jag är rätt övertygad om att Felix kommer att gilla den.
På lördag är det dags att åka till Madrid med pingisen. Det ska bli riktigt roligt. Jag hoppas att jag får se något mer än bara hotellet och pingishallen. Vi har en match på lördag eftermiddag och en match på söndag förmiddag. Det blir bra för spanskan också, för nu kommer jag att få prata mycket. Jag tror att det är vad jag behöver mest.
Vädret här har blivit betydligt sämre, det är både blåsigt, mulet och kallt nu, men jag hoppas att det hinner bli lite finare väder igen lagom till det att alla kommer ner och hälsar på mig. De måste ju få se denna vackra stad från sin fina sida.
Jag kunde inte lägga upp några bilder idag heller, men ska försöka göra det så fort jag bara kan!

Jag tänker på er alla och nu är det snart bara fem veckor kvar tills vi ses. Äntligen!

"Everybody's looking for that something. One thing that makes it all complete. You find it in the strangest places, places you never knew it could be. Well for me, it's waking up beside you. To watch the sunrise on your face. To know that I can say I love you, in any given time or place. It's little things that only I know, those are the things that make you mine. And it's like flying without wings, cause you're my special thing. You're the place my life begins, and you'll be where it ends. I'm flying without wings, and that's the joy you bring. I'm flying without wings."

Tillbaka igen...

Nu har jag varit tillbaka sedan i måndags kväll! Veckan hemma var underbar. Det var så skönt att få träffa hela familjen, Charlie och jag fick t.o.m träffa mina kusiner. Inte dumt alls! Jag har ätit mycket god mat och hann med att köra lite bil också, så jag inte glömmer bort hur man gör...Haha...=) Det var såklart väldigt jobbigt att åka tillbaka, när man ännu en gång blir påmind om hur bra man har det hemma. Som tur är har jag varit här mer än halva tiden nu, vilket gör att det hela känns lite lättare. Nu kan jag se ett slut på det hela.
Den här veckan har jag och Rebecca varit väldigt aktiva. När jag kom till skolan i tisdags insåg jag att jag i stort sett inte hade missat någonting alls, förra veckan gjorde de inte mycket, mest pratade, så jag är glad att det var just den veckan jag var borta. På fredagen var det en "viva España" - dag i Spanien. Det är såklart inget som de firar här i Baskien eftersom de anser att de är baskier och inte spanjorer. Här var det istället en massa demonstrationer och Rebecca berättade att de hade tänt eld på bilar, motorcyklar och de stora soptunnorna som står längs med vägarna. Mariette berättade att hon av misstag hade hamnat mitt i en demonstration och tvingades springa därifrån då polisen sköt med stora gummikulor på dem. Det var nog tur att jag inte var här då, det låter inte som någon höjdare. Igår hade de också en demonstration, de var ett 50-tal som gick helt tysta, det enda som hördes var musik, som lät som den typ av musik man har på en begravning. Jag tror att de demonstrerar för att de vill att några baskiska fångar ska släppas, det gjorde de i alla fall förra gången vi såg dem. De passerar alltid utanför vårt hus eftersom vi bor på huvudgatan här i Egia.
I onsdags tog jag för första gången en promenad i den park som ligger i närheten av skolan. Det var en väldigt fin park, med många olika sorters fåglar och även en del hus och statyer. Det tog ungefär en halvtimme att gå igenom hela parken, så den är inte så stor, men mysig. Efter det gick jag på en konstutställning (!) som har varit här i San Sebastian i mer än en månad. Utställningen är av en konstnär som heter Julian Schnabel. De flesta tavlorna var enormt stora och som vanligt på konstutställningar så förstår man inte vad de föreställer. I början av utställningen var det personporträtt av hans släkt, men sedan kom det flera tavlor som var från golv till tak, som jag inte har en aning om vad de föreställde. Jag citerar honom själv: "Paintings are psysical things. They need to be seen in person." Visst, de är fysiska saker, men man blir inte direkt klokare av att se dem. Jag gick där i ungefär en timme, läste titlarna, ställde mig framför tavlan, tittade och försökte se kopplingen till titeln. Det gick inge vidare. En del av hans tavlor bestod av en karta av t.ex. Afrika, där han hade ritat några lila streck över kartan. "Okej". Men så har jag aldrig förstått Picasso heller, men nu har jag i alla fall sett den här utställningen.
På onsdagen hade jag äntligen träning igen. Det var skönt att få röra lite på sig och träffa alla där igen. De är alltid så snälla. Numera pratar de bara spanska, vilket gör att konversationerna blir betydligt kortare än innan, men jag försöker i alla fall. De försöker hela tiden fråga mig saker och förklara saker för mig. Jag lärde mig två nya intryck: Tomar el pelo (driva, eller retas med någon), vaya mierda del pais (det använder man om det finns något med sitt land som man inte tycker om). Det är två uttryck som jag nog kommer använda en hel del...=)
På torsdagen åkte jag och Rebecca till Tolousa, som är en liten by som ligger här i närheten. Vi tog tåget dit efter skolan, och tog en promenad genom staden. Det var en söt liten by, som påminde om San Sebastian. Den hade också en å som rann igenom staden, med många broar över. Det var dock en betydligt lugnare stad än här. Det var knappt några människor ute, förutom alla de som arbetade på byggarbetsplatser, och de fanns det många av. Innan vi åkte tillbaka fikade vi på ett litet kafé och åt en bakelse som var typisk för den staden. Den var riktigt god faktiskt!
Idag har jag inte gjort mycket. Skoldagen var riktigt seg och på andra lektionen tittade vi på en film där jag inte förstod mycket, då det var utan någon text. De pratade alldeles för fort och ljudet var dåligt. Så den lektionen var riktigt seg, men nu är det helg! Ikväll har jag träninge igen, då jag inte tränade i måndags. Det ska bli roligt, men tydligen har killarna match mot varandra samtidigt, då de spelar i samma serie, så vi får väl se hur mycket träning det blir. Det vore roligt att bara titta på dem också.
Imorgon ska jag, Rebecca och en tjej som heter Kirsten och är från Tyskland, åka till Bilbao och gå på Guggenheim museet där. När vi frågade Kirsten om hon ville följa med, visade det sig att hon har bil, så vi får åka bil dit imorgon. Jag tror att det kommer bli en riktigt rolig dag! Vi har inte bestämt vad vi ska göra på eftermiddagen än, men det finns tydligen ett stort varuhus i Bilbao som Rebecca vill åka till, så vi hamnar nog där.
Om två veckor kommer mamma, pappa, Felix och Charlie hit! Kan det bli mycket bättre?! Det kommer bli helt underbart! Mamma, pappa och Felix kommer på torsdagen och åker söndag morgon, medan Charlie stannar en vecka till. Hur skönt som helst! När han sedan åker hem är det bara två och en halv vecka kvar tills jag åker hem. Den dagen trodde jag aldrig skulle komma och nu är den snart här! Nu ska jag passa på att visa mamma och pappa och Felix allt i den här staden och jag får äntligen gå på restaurangerna som finns här. Perfekt!

Utsikten från min balkong en vacker höstdag...

Mitt otroligt moderna kök, det är i alla fall större än det förra...

Förresten börjar det bli lite kallt här nere nu...Igår var jag tvungen att sätta på mig en tjocktröja och idag är det bara 22 grader...Haha...=)

Det här är staden jag bor i, mycket vatten, många broar och höga hus...

Ta hand om er.

"This magic moment. So different and so new. When I kissed you, it happened. It took me by surprise, I knew that you felt it too, by the look in your eyes. Sweeter than wine, softer than a summer night. Everything I want, I have. Whenever I hold you tight, this magic moment while your lips are close to mine, will last forever. Forever till the end of time."