Imorgon kommer alla! (nästan)

Vilka dagar det här har varit! I måndags var jag hos massören och då fick jag verkligen träna min spanska. I 50 minuter pratade jag bara spanska, och jag tycker faktiskt att det gick riktigt bra. Jag fick ligga på en bänk med en värmelampa över mig, medan han masserade. Riktigt skönt faktiskt! Men det hela började med en skräckupplevelse. HAN KNÄCKTE MIN RYGG!!! Det var jag inte beredd på och helt plötsligt sa han till mig att andas in och sedan andas ut och så knäckte han till. Ljudet som blev går inte ens att beskriva. Det knakade något fruktansvärt! Usch! Och han gjorde det tre gånger!!! I slutet knäckte han även min nacke och det lät om möjligt ännu värre...Men det gjorde inte ont, så jag hoppas att det hjälpte. Han masserade även min armbåge eftersom jag har väldigt ont där, och idag har jag blåmärken efter det. Det gjorde riktigt ont!! Men idag har jag inte ont i armbågen, så det kanske hjälpte...=)

På lektionen under måndagen berättade vår lärare om en kille från skolan som hade gått in i gamla stan iklädd en tröja från det spanska (!) fotbollslandslaget. Han kom tillbaka till skolan dagen efter med ett blått öga. Som ni nog förstår är Spanien inte särskilt populärt här i Baskien...

På tisdagen var det dags för läkarundersökningen. Och vilken undersökning det var sen! Först fick jag svara på en massa frågor på ett papper, om vad jag äter, hur ofta jag äter, hur mycket jag tycker om de olika maträtterna, om jag har haft några sjukdomar, hur långa och hur mycket mina föräldrar väger. Som ni förstår tog det lång tid för mig att göra det, eftersom allt stod på spanska och jag förstod i stort sett ingenting. Som tur var hade jag med mig min uppslagsbok. Sedan fick jag träffa en läkare, som mätte och vägde mig, som tittade på min rygg, mätte min fläsk på olika ställen, mätte hur stor rörlighet jag hade i leder och muskler och mätte alla mina olika mått...Som om det inte var nog med allt det här var jag även tvungen att springa på ett löpband, men en massa sladdar på kroppen, och olika mätinstrument. Bandet gick fortare och fortare och för varje minut mätte de min puls och mitt blodtryck. Jag tror att jag sprang i nästan 20 minuter, sedan fick det vara nog. En annan kille från pingisen hade löpningen efter mig, men han fick inte börja springa, då hans vilopuls var alldeles för hög. Han fick börja med att sitta på en stol för att se om pulsen skulle gå ner, och om den inte gjorde det så har han antagligen något problem med hjärtat. Han är storrökare och har ett allmänt ohälsosamt liv, men är bara 20 år gammal. Får se på träningen idag om han är där, för om han har problem med hjärtat kommer han inte att få idrotta mer.
Markus hämtade mig efter undersökningen och vi åkte och tittade på restauranger, eftersom mamma och pappa kommer imorgon. Men det var inte lätt! Den första vi åkte till var en Siderira, otroligt häftig, och där hade de plats så dit ska vi på lördag, men de två följande restaurangerna var fullbokade, eftersom det är storhelg i och med Allhelgonahelgen. Markus ringde till en kompis som började ringa runt till olika restauranger och även Markus fru började leta. Så nu har vi bokat en tvåstjärnig restaurang till mamma och pappa och sedan bokade vi en restaurang i Hondarriba, till imorgon. Nu måste jag bara kolla upp bussar och lite sådant, men mestadels får vi nog ta taxi...

Idag är det halloween och de på skolan hade ordnat lite, så på rasten gick vi snacks, mackor och dricka och en del av de som jobbar här hade klätt ut sig:

Riktigt mysigt faktiskt!

Vi höll till i biblioteket...

Vår lärare Yolanda...

Imorgon kommer familjen och på fredag Charlie. Vilka underbara dagar det kommer bli! Så nu hör ni nog inget mer från mig förrän alla har åkt hem igen. Charlie åker hem först nästa söndag...=)

"There's no more waiting, holding out for love. You are my Godsend, that I have been forever dreaming of. My angel from above. Heaven knows I'm head over heels and it shows. I've played every field I suppose, but there's something about you. When you're around, baby I have found, I get lost in a wonderful daze. Lost in your wonderful ways."

Ännu en måndag avklarad...

Nu är det fem skolveckor kvar...Eller egentligen fyra veckor och fyra dagar för att vara exakt!
Den här helgen har jag varit i Madrid med pingisen. Vi åkte dit i lördags morse, det tog fyra timmar med bil (eftersom Markus körde i typ 160 km/h). När vi kom fram åt vi lunch på en restaurang, och jag beställde pastasallad. Då frågade Markus mig om jag ville ha kycklingen eller köttbiten efteråt. Jag svarade att jag bara ville ha salladen, eftersom det är tillräckligt, men här i Spanien äter de alltid två rätter, så jag fick ändå kyckling och pommes frites efteråt, men jag åt bara lite pommes frites. Jag kan ju inte äta hur mycket som helst! Glassen efteråt gick däremot ner utan problem. Hallen som vi spelade i var bra, bortsett från att väggarna var oranga, vilket ger ett väldigt konstigt ljus. Vi vann matchen med 4-3, och jag vann båda mina singlar och jag och Rachel vann dubbeln. Jag spelade riktigt bra. På kvällen åt vi middag på en bra restaurng, där jag först fick massa olika sorters skinka (väldigt goda) och sedan en enorm entrecote med pommes frites. Till efterätt blev det glass en gång till...=) Middagen på lördagen...

När jag sedan trodde att vi var påväg hem då klockan var typ tolv, så slutade det med att vi gick till en bar. En bar, när alla ska spela nästa dag, inte så vanligt i Sverige. Alla tog sig en drink, utom jag och Rachel som drack varm choklad...Det var otroligt rökigt där, så kläderna stank dagen efter. Jag kom i säng runt två, men som tur var skulle man ställa om klockan till vintertid den natten, så det blev lite mer sömn. Jag sov dock väldigt dåligt under natten och till följd av det spelade jag inte lika bra dagen efter. Som tur var räckte det ändå för att jag skulle vinna mina matcher och vi vann lagmatchen med 4-0. På hemvägen stannade vi på en känd restaurang, där vi först åt flera olika sorters skinka och även fårnjurar (som var gott, även om det verkligen inte såg eller låter särskilt gott). Sedan åt vi lamm, som hade tillagats i en speciell ugn. Innan de stoppade in köttet i ugnen kom de med det till bordet, för att vi skulle säga om vi tyckte att det såg okej ut (!). Till efterrätt blev det någon sorts kaka, riktigt god faktiskt. Så den här helgen har det blivit väldigt mycket mat, men jag har inte behövt betala någonting, då klubben stod för allting. Mycket bra tycker jag.

Jag och Rachel efter matchen på lördagen..

Hela laget med Markus i mitten...

Det enda jag såg av Madrid, förutom hallen och restaurangen...

I fredags tog jag en promenad och den här gången gick jag åt andra hållet, så att jag fick se den andra sidan av San Sebastian. Det var vackert även där, och jag gick på en gångväg längs med vattnet. Den tog dock abrupt slut helt plötsligt, så jag kunde inte gå runt staden, som jag trodde att jag skulle kunna. Jag tog några bilder längs med vägen:

Här håller de på att bygga nya lägenheter...

Ån som rinner genom hela staden, mitt hus ligger på andra sidan backen (bakom huset som syns längst upp till vänster på bilden kan man säga)

Vädret var väldigt bra den dagen, solen sken och värmde...

Idag började skolan igen, och som vanligt var det väldigt svårt. Det som var det bästa var dock att jag fick veta att vi är lediga på torsdag, då de firar Alla helgons dag här, och då är man ledig. Vilket är helt perfekt eftersom mamma, pappa och Felix kommer hit på torsdag morgon, så då kan jag vara med dem hela dagen...=)
Idag har jag även träffat vår nya rumskompis. Han heter Alex, kommer från Kanada och är nog runt 30 år gammal. Han ska flytta hit permanent, då hans pojkvän kommer härifrån. Han verkar väldigt trevlig, så det kommer nog att fungera alldeles utmärkt.
Ikväll ska jag till en massör. Klubben har en massör dit man kan gå utan att betala, och eftersom jag har ont i både axlar och armbåge efter att ha spelat mycket, så har Kim fixat en tid till mig. Det tror jag blir skönt. Det är i alla fall välbehövligt!

Vädret idag är inget vidare. Det har regnat i stort sett hela dagen och är både kallt och blåsigt. De säger att vädret ska bli bättre mot slutet av veckan, och jag hoppas verkligen att de har rätt!

Nu har jag lagt till bilder till de tre senaste inläggen, så ta er en titt! =)

"I see forever when I look in your eyes. You're all I've ever wanted, I always want you to be mine. Let's make a promise to the end of time, we'll always be together, and our love will never die. When I look into your eyes, I can see how much I love you. And it makes me realize when I look into your eyes, I see all my dreams come true, when I look into your eyes"

Snart fem veckor kvar...

Idag är det torsdag...En vecka har gått sedan jag satt vid datorn sist, och veckan har faktiskt gått relativt fort.
I lördags åkte jag, Rebecca och Kirsten till Bilbao. Det tog oss ett tag att hitta till museet, trots att Kirsten hade en GPS i bilen. Vi fick dessutom stanna på vägen då bilen hade "störningar i avgassystemet". Det visade sig att det inte var någon fara och att vi lugnt kunde köra vidare. Under nästan hela resan hade vi mycket dimma runt oss, och därför kunde vi tyvärr inte se så mycket. Väl framme vid museet behövde vi inte betala inträde, då det var gratis den dagen. Toppen! Själva museet var enormt. Byggnaden bestod av tre våningar och byggnaden i sig är ett konstverk. På varje våning var det sedan utställningar av olika konstnärer, som visade sina tavlor och skulpturer, vissa var otroligt stora. Bla fanns det ett rum som bestod av träskulpturer, som var som labyrinter som man kunde gå i och de var säkert 6-8 meter höga. I ett annat rum var det en skulptur som tog upp hela rummet.

Här är det kända museet, byggnaden var otrolig...

En av de labyrinterna som var mellan sex och åtta meter...

Vädret var som sagt mycket bra, solen sken hela tiden...

Det tog oss nästan tre timmar att gå igenom allting och efteråt var vi både trötta och hungriga. När vi kom ut i det fria var det ett bröllopspar utanför museet som skulle ta sitt bröllopsfoto. Vilka klänningar spanjorskorna har när de går på bröllop! Helt otroligt! Alla hade balklänningar, inte riktigt som ett svenskt bröllop direkt...Vi åt lunch på en kinarestaurang, där jag och Rebecca beställde "fried chicken balls", vilket vi båda trodde var den typ av mat som man får om man beställer friterad kyckling på en kinarestaurang i Sverige. Men chi fick vi! Det som kom in var en tallrik full av friterade kycklingklubbor (tror vi i alla fall) och den kycklingen gillar jag inte. Jag delade istället med Kirsten, som hade varit smartare och beställt in kyckling med grönsaker. Som efterätt beställde Rebecca friterad banan med glass, trodde hon. Istället fick hon friterad glass, vilket var lite annorlunda, men hon gillade det. Efter den upplevelsen (att man aldrig får det man tror på kinarestaurangerna här i Spanien) vandrade vi ner mot gamla stan. Det var en fin gammal stad, med många affärer och mycket folk ute.

Supergänget som åkte till Bilbao!

Bilbao påminde mycket om San Sebastian, men i ett större format. Även Bilbao hade en kanal genom staden med många broar över. Eftersom även vädret var väldigt bra, så blev det en mysig eftermiddag och vi stannade till runt klockan sju, då vi begav oss hemåt igen. Hemvägen gick betydligt snabbare än ditresan. Vi åt alla tre hemma hos oss och sedan hade jag och Rebecca tänkt att gå ut på kvällen. Vi både blev dock så trötta efter maten att ingen av oss orkade. Istället kröp vi till kojs tidigt.
På söndagen gjorde jag inget speciellt, eller snarare ingenting alls. Däremot kom Markus med min tv. Han kom, kopplade ihop den med dvd:n och när det inte fungerade åkte han tillbaka hem (han bor 20 min härifrån), hämtade andra kablar, bordsantenn (då jag inte hade något antennuttag) och nya filmer och kom tillbaka och såg till att allting fungerade som det skulle. Han tog sig en titt runt i lägenheten och när jag berättade om hur kallt det är på mitt rum (sover med pyjamas, strumpor, tjocktröja och fryser ändå) sa han att han skulle fixa ett element till mig. Senare på kvällen ringde han mig och sa att han hade pratat med Mitchell (en kille i pingisen), som skulle leta fram ett element åt mig. De är bara för snälla!
På tisdagen kom Mitchell med elementet, och vi fick ägna säkert 25 min bara åt att försöka hitta en parkeringsplats...Haha, det är inte lätt att parkera i den här staden. Så nu har jag ett varmt rum att komma hem till och jag kan alltid sysselsätta mig med tv:n. De är min familj här nere!
På tisdagen åkte även jag, Rebecca och Kirsten till Biarritz, en stad som ligger i Frankrike, och det är från den flygplatsen vi oftast flyger. Tyvärr var inte vädret det bästa den här dagen, det regnade i stort sett hela tiden.

Biarritz, en regnig dag...

Paraplyet användes flitigt...

Inne i staden var det lugnt och stilla...

Vi bestämde oss för att gå på ett "havsmuseum", för att komma undan regnet. Den första delen av museet var som ett akvarium, med många olika fiskar, allt från sjöhästar, till sälar och hajar. Det enda problemet var att allt stod på franska, så vi förstod inte ett enda ord. De andra två våningarna av museet tror vi handlade om hur de fiskade förr i tiden och de visade även skelett av delfiner, valar, späckhuggar och kaskelotter. Men vi förstod ju som sagt ingenting, vilket gjorde vistelsen lite meningslös. Sedan gick vi genom stan tillbaka och stannade och fikade på ett litet kafé. Även där här staden var väldigt vacker och de hade en väldigt fin strand. Vi tänkte åka tillbaka en eftermiddag när vädret är lite bättre, då vi även vill besöka ett chokladmuseum som ligger där. Det tar bara lite drygt 40 minuter att åka dit med bil. Här var det lilla caféet...

Igår ägnade jag eftermiddagen åt att plugga då vi hade prov idag (som vi har var 14 dag). Det var mindre roligt, men nu kan jag många ord som har med håret, kläderna och personligheter att göra. På kvällen var det träning, en mycket bra träning faktiskt. Träningarna brukar aldrig börja i tid, de brukar vara runt 20 minuter sena, men igår var Mitchell klar tidigt, så jag tror att vi började spela redan innan klockan sju. Sedan tar det såklart lång tid innan alla har börjar spela, så det blev en lång inslagning. Efter träningen fick jag reda på att jag ska till läkaren på tisdag på en hälsokontroll (!). Jag ska tydligen svara på en massa frågor och sedan springa på ett löpband. Jag lär ju inte ens förstå frågorna, men det ska nog gå bra. Jag får sällskap av en annan kille från träningen, som kör dit mig, men han kan ingen engelska, så han lär nog inte vara till så stor hjälp...haha =) Men det går säkert bra, jag är mer orolig för vad resultatet på löpbandet ska säga...
Idag var ingen bra dag i skolan. Eller jag tror att provet gick helt okej, men resten gick inget vidare. Första lektionen satt jag som ett allmänt frågetecken och förstod i stort sett ingenting, och andra lektionen hade vi en tävling, som helt enkelt gick uruselt. Men nya tag imorgon, nu är det ju snart fredag!
Nu är det mindre än en vecka till mamma, pappa och Felix kommer ner hit och lite mer än en vecka tills Charlie kommer. När de kommer ner är det skräckfestival här, så jag har köpt biljetter till en film som heter Halloween, som jag tänkte att jag, Felix och Charlie kunde gå på. Det är garanterat ingen film som jag eller Charlie kommer gilla, men jag är rätt övertygad om att Felix kommer att gilla den.
På lördag är det dags att åka till Madrid med pingisen. Det ska bli riktigt roligt. Jag hoppas att jag får se något mer än bara hotellet och pingishallen. Vi har en match på lördag eftermiddag och en match på söndag förmiddag. Det blir bra för spanskan också, för nu kommer jag att få prata mycket. Jag tror att det är vad jag behöver mest.
Vädret här har blivit betydligt sämre, det är både blåsigt, mulet och kallt nu, men jag hoppas att det hinner bli lite finare väder igen lagom till det att alla kommer ner och hälsar på mig. De måste ju få se denna vackra stad från sin fina sida.
Jag kunde inte lägga upp några bilder idag heller, men ska försöka göra det så fort jag bara kan!

Jag tänker på er alla och nu är det snart bara fem veckor kvar tills vi ses. Äntligen!

"Everybody's looking for that something. One thing that makes it all complete. You find it in the strangest places, places you never knew it could be. Well for me, it's waking up beside you. To watch the sunrise on your face. To know that I can say I love you, in any given time or place. It's little things that only I know, those are the things that make you mine. And it's like flying without wings, cause you're my special thing. You're the place my life begins, and you'll be where it ends. I'm flying without wings, and that's the joy you bring. I'm flying without wings."

Tillbaka igen...

Nu har jag varit tillbaka sedan i måndags kväll! Veckan hemma var underbar. Det var så skönt att få träffa hela familjen, Charlie och jag fick t.o.m träffa mina kusiner. Inte dumt alls! Jag har ätit mycket god mat och hann med att köra lite bil också, så jag inte glömmer bort hur man gör...Haha...=) Det var såklart väldigt jobbigt att åka tillbaka, när man ännu en gång blir påmind om hur bra man har det hemma. Som tur är har jag varit här mer än halva tiden nu, vilket gör att det hela känns lite lättare. Nu kan jag se ett slut på det hela.
Den här veckan har jag och Rebecca varit väldigt aktiva. När jag kom till skolan i tisdags insåg jag att jag i stort sett inte hade missat någonting alls, förra veckan gjorde de inte mycket, mest pratade, så jag är glad att det var just den veckan jag var borta. På fredagen var det en "viva España" - dag i Spanien. Det är såklart inget som de firar här i Baskien eftersom de anser att de är baskier och inte spanjorer. Här var det istället en massa demonstrationer och Rebecca berättade att de hade tänt eld på bilar, motorcyklar och de stora soptunnorna som står längs med vägarna. Mariette berättade att hon av misstag hade hamnat mitt i en demonstration och tvingades springa därifrån då polisen sköt med stora gummikulor på dem. Det var nog tur att jag inte var här då, det låter inte som någon höjdare. Igår hade de också en demonstration, de var ett 50-tal som gick helt tysta, det enda som hördes var musik, som lät som den typ av musik man har på en begravning. Jag tror att de demonstrerar för att de vill att några baskiska fångar ska släppas, det gjorde de i alla fall förra gången vi såg dem. De passerar alltid utanför vårt hus eftersom vi bor på huvudgatan här i Egia.
I onsdags tog jag för första gången en promenad i den park som ligger i närheten av skolan. Det var en väldigt fin park, med många olika sorters fåglar och även en del hus och statyer. Det tog ungefär en halvtimme att gå igenom hela parken, så den är inte så stor, men mysig. Efter det gick jag på en konstutställning (!) som har varit här i San Sebastian i mer än en månad. Utställningen är av en konstnär som heter Julian Schnabel. De flesta tavlorna var enormt stora och som vanligt på konstutställningar så förstår man inte vad de föreställer. I början av utställningen var det personporträtt av hans släkt, men sedan kom det flera tavlor som var från golv till tak, som jag inte har en aning om vad de föreställde. Jag citerar honom själv: "Paintings are psysical things. They need to be seen in person." Visst, de är fysiska saker, men man blir inte direkt klokare av att se dem. Jag gick där i ungefär en timme, läste titlarna, ställde mig framför tavlan, tittade och försökte se kopplingen till titeln. Det gick inge vidare. En del av hans tavlor bestod av en karta av t.ex. Afrika, där han hade ritat några lila streck över kartan. "Okej". Men så har jag aldrig förstått Picasso heller, men nu har jag i alla fall sett den här utställningen.
På onsdagen hade jag äntligen träning igen. Det var skönt att få röra lite på sig och träffa alla där igen. De är alltid så snälla. Numera pratar de bara spanska, vilket gör att konversationerna blir betydligt kortare än innan, men jag försöker i alla fall. De försöker hela tiden fråga mig saker och förklara saker för mig. Jag lärde mig två nya intryck: Tomar el pelo (driva, eller retas med någon), vaya mierda del pais (det använder man om det finns något med sitt land som man inte tycker om). Det är två uttryck som jag nog kommer använda en hel del...=)
På torsdagen åkte jag och Rebecca till Tolousa, som är en liten by som ligger här i närheten. Vi tog tåget dit efter skolan, och tog en promenad genom staden. Det var en söt liten by, som påminde om San Sebastian. Den hade också en å som rann igenom staden, med många broar över. Det var dock en betydligt lugnare stad än här. Det var knappt några människor ute, förutom alla de som arbetade på byggarbetsplatser, och de fanns det många av. Innan vi åkte tillbaka fikade vi på ett litet kafé och åt en bakelse som var typisk för den staden. Den var riktigt god faktiskt!
Idag har jag inte gjort mycket. Skoldagen var riktigt seg och på andra lektionen tittade vi på en film där jag inte förstod mycket, då det var utan någon text. De pratade alldeles för fort och ljudet var dåligt. Så den lektionen var riktigt seg, men nu är det helg! Ikväll har jag träninge igen, då jag inte tränade i måndags. Det ska bli roligt, men tydligen har killarna match mot varandra samtidigt, då de spelar i samma serie, så vi får väl se hur mycket träning det blir. Det vore roligt att bara titta på dem också.
Imorgon ska jag, Rebecca och en tjej som heter Kirsten och är från Tyskland, åka till Bilbao och gå på Guggenheim museet där. När vi frågade Kirsten om hon ville följa med, visade det sig att hon har bil, så vi får åka bil dit imorgon. Jag tror att det kommer bli en riktigt rolig dag! Vi har inte bestämt vad vi ska göra på eftermiddagen än, men det finns tydligen ett stort varuhus i Bilbao som Rebecca vill åka till, så vi hamnar nog där.
Om två veckor kommer mamma, pappa, Felix och Charlie hit! Kan det bli mycket bättre?! Det kommer bli helt underbart! Mamma, pappa och Felix kommer på torsdagen och åker söndag morgon, medan Charlie stannar en vecka till. Hur skönt som helst! När han sedan åker hem är det bara två och en halv vecka kvar tills jag åker hem. Den dagen trodde jag aldrig skulle komma och nu är den snart här! Nu ska jag passa på att visa mamma och pappa och Felix allt i den här staden och jag får äntligen gå på restaurangerna som finns här. Perfekt!

Utsikten från min balkong en vacker höstdag...

Mitt otroligt moderna kök, det är i alla fall större än det förra...

Förresten börjar det bli lite kallt här nere nu...Igår var jag tvungen att sätta på mig en tjocktröja och idag är det bara 22 grader...Haha...=)

Det här är staden jag bor i, mycket vatten, många broar och höga hus...

Ta hand om er.

"This magic moment. So different and so new. When I kissed you, it happened. It took me by surprise, I knew that you felt it too, by the look in your eyes. Sweeter than wine, softer than a summer night. Everything I want, I have. Whenever I hold you tight, this magic moment while your lips are close to mine, will last forever. Forever till the end of time."

Imorgon ses vi älskling!

God morgon!
Imorgon åker jag hem några dagar!! Det ska bli så himla skönt att träffa familjen och Charlie igen...Underbart! I helgen hade jag seriematch. Det gick sådär...Jag vann en och förlorade en. Jag spelade bra den första matchen, men den andra matchen var jag tvungen att ta forehand över hela bordet, då min backhandplatta inte fungerar då det är väldigt fuktigt...Det är väldigt svårt att spela pingis med bara en sida, som ni nog förstår...Vi förlorade lagmatchen med 4-1, de andra i laget tog inte ens ett sett. Det gör inte så mycket, men det kändes inte riktigt som om de kämpade, och det gör mig lite irriterad...Men vi får se, det kanske blir bättre till nästa match, som är i Madrid i slutet på oktober...
Igår var det superväder här! Jag kunde ligga på stranden och sola! Det var underbart. Solen sken och det kändes inte som att det var oktober, snarare som juli. På morgonen tog jag en promenad, i mina nya skor som jag köpte i fredags, och vilka skavsår jag fick! Ingen höjdare direkt, men jag hoppas att de läker snart...Ont gjorde det i alla fall...På kvällen bestämde jag mig för att städa och tvätta, sådana tråkiga saker som man helst inte gör alls...Men jag tänkte att det är roligare att komma tillbaka till ett städat rum, än ett väldigt stökigt...
Imorse gick jag upp extra tidigt för att jag tänkte fixa allt inför flygningen imorgon, men det gick inget vidare...Jag hade ju tänkt att checka in online då jag har ont om tid i London, men här kan vi inte skriva ut och därför går det ju inte att checka in. Jag har skickat ett mejl till min tränare Kim och hoppas att han kan hjälpa mig...Han borde ha en skrivare i alla fall...
Idag kommer dagen att gå långsamt, eftersom jag längtar så otroligt till imorgon!!! Vi ska dessutom få en ny lärare nu på morgonen, så jag hoppas att hon är bra. Mikel var väldigt sträng, så förhoppningsvis är hon inte lika sträng...Men han var bra ändå. Nu är det dags att gå till lektionen, och jag skriver inget den närmaste veckan, men det är ju för att jag då är hemma igen!!!

"Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute, vem skulle ge mig den kraften som jag måste få? Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden. Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då? Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta? Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den? Vem skulle så ta emot mig till slutet när döden? Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen?"

En vanlig torsdag...

Så var det torsdag. En solig, ganska varm torsdag... Under den här veckan har det inte hänt mycket alls. Det har helt enkelt varit en helt vanlig vecka, med skola, matlagning och träning. I måndags hade jag träning som vanligt och sedan fick jag skjuts hem, vilket var otroligt skönt! Eftersom vi har bytt lägenhet tar det längre tid att ta mig till och från busshållsplatsen, så då är det alltid uppskattat när man får åka bil hem... I tisdags vet jag inte vad vi gjort, troligen ingenting alls, och om vi gjorde något så var det inte värt att komma ihåg...Igår köpte jag mig två nya tröjar..Tanken var att jag skulle köpa nya skor och jag visste redan vilka jag ville ha, men när jag kom hade affären bytt till höstkläder och även skorna var nya, så det blev inga. För att inte gå hem tomhänt fick det bli två tröjor istället. På vägen hem ösregnade det, vilket börjar bli mer än regel än ett undantag här...Det här är alltså höst- och vintervädret i San Sebastian, inget att rekommendera. Men det är dock fortfarande rejält varmt. Jag har bara behövt använda jackan ett par gånger, och då mest mot regnet. På träningen igår bestämde de att de bara ska prata spanska med mig och att jag bara får prata spanska med dem...Vi får väl se hur det går, men det är klart att det är bra träning. Jag kan mycket grammatik, men det är betydligt svårare att prata, då blir det lätt att man hela tiden formulerar sig så lätt som det bara går...

Idag gick skoldagen relativt fort, vi hade mycket muntligt och ganska stora teman, men grammatiken är svår. Vi håller nu på med pronomen och konjunktiv (som i stort sett inte finns i svenskan) och det är inte lätt...Det börjar bli så många olika vernformer nu också, så det är lätt att blanda ihop dem. Eftersom jag åker hem nästa vecka får jag försöka studera på egen hand, men Rosa skulle kopiera lite papper och övningar, så det ska nog inte bli några problem. Det ska bli så himla skönt att få komma hem! Ni kan adrig föreställa er hur skönt det ska bli! Det är det enda jag tänker på nu och om jag kunde skulle jag sova ända tills det var dags att åka hem...

Det finns rätt mycket att se här runtomkring, eller i alla fall många olika små byar. Imorgon ska jag och Rebecca åka till Irun, så får vi se om vi träffar Aiert eller om vi bara går runt där själva en stund. Det är mest för att ha något att göra, dagarna blir så långa annars. På lördag har jag min första seriematch, det ska blir roligt och se vad det är för typ av motstånd. Markus trodde att jag skulle vinna många matcher, men vi får väl se. Efter lördagen vet jag i alla fall lite bättre.

För övrigt är vi riktigt få elever här nu. När jag kom var det alltid fullt överallt och det var ungefär 12 i varje klass. Nu har det antalet halverats och många klasser finns inte längre. Tydligen är det bara sex lärare som arbetar här på vintern, mot 20-30 på sommaren, så det är rätt stor skillnad. Nu känner man igen alla, och det kommer bara något enstaka nytt ansikte varje vecka. Det är ingen trängsel vid datorerna, borden eller på terrassen. De tar inte längre hit några metrotidningar och en stor del av skolan är avstängd. Det är stor skillnad mot när jag kom hit. De flesta som kommer hit nu är surfare, det är tydligen mycket bättre att surfa nu än under sommaren, det har Tobias berättat. Tydligen är det är en rätt känd stad för surfare, då två världstävlingar (av 6) går i det här området, men på den franska sidan.

Nu har jag lagt in en hel del bilder från när Charlie var här och från när jag och mamma var i London. Så ta er en titt på dem!

Nu ses vi snart.

"The whispers in the morning, of lovers sleeping tight, are rolling by like thunder now as I look in your eyes. I hold on to your body and feel each move you make. Your voice is warm and tender, a love that I could not forsake. Because I'm your lady and you are my man. Whenever you reach for me, I'll do all that I can. Lost is how I'm feeling, lying in your arms. When the world outside's too much to take, that all ends when I'm with you. Even though there may be times, it seems I'm far away but never wonder where I am because I'm always by your side. We're heading for something, somewhere I've never been. Sometimes I am frightened but I'm ready to learn of the power of love."

En helg i London med mamma går fort!

Nu har jag varit i London också! Det var en rolig resa och det var otroligt skönt att få träffa mamma igen! Jag kom på torsdag kväll, efter att flyget var 2,5 (!) timme försenat. Det var något segt att sitta och vänta vill jag lova... På flygplatsen väntade mamma och vi tog tåget in till stan, där vi sedan tog tunnelbanan till Queensway, där vårat hotell låg. Vi gick direkt ut och åt, italienskt. Det var otroligt gott och jag fick både förrätt, varmrätt och efterätt...Mums!
På fredagen gick vi i affärer hela dagen, men det var mest mamma som köpte saker eftersom det är lite för dyrt för mig och min ekonomi...Men det finns hur många affärer som helst i London! Hur många som helst! Och det är otroligt mycket folk ute jämt, så man får knappt plats på gatan. Jag var nästan tvungen att använda armbågarna för att kunna ta mig fram... På kvällen åt vi grekiskt, på en restaurang där vi var helt ensamma först, men sedan kom det mer folk. Maten var god, så jag vet inte varför den var helt tom innan vi kom dit...På lördagen var vi på ett museum med vaxdockor, jag har ingen aning om hur namnet stavas, så jag tänker inte ens försöka...

Otroligt likt!!!

Jag kände mig, som ni nog förstår, rätt så liten...

Sedan åt vi middag i Chinatown, också det var mycket gott! På kvällen gick vi på en musikal "The cabare". Ni som gick med mig på högstadiet minns kanske när vi gjorde den med tyskarna som var på besök och jag var tvungen att sjunga...Den låten gjorde de på musikalen också, och det lät lite bättre nu... =) Hela söndagen gick åt till att resa hem och det var väldigt jobbigt att åka ifrån mamma...Tur att jag kommer hem om lite mer än en vecka och får träffa henne igen då och hela min familj och Charlie förstås! Hon hade för övrigt med sig svenskt godis och svenska tidningar och böcker, så nu har jag i alla fall något att göra på eftermiddagarna...=)
På vägen hem träffade jag en kille som också skulle till San Sebastian, som bodde i London. Han var kock och skulle hit för att provsmaka maten på de fina restaurangerna här. Det finns två trestjärniga, typ tre tvåstjärniga och flera enstjärniga restauranger här, i den här lilla staden. Det är mycket det! Synd att de är så dyra bara, får hoppas att jag får gå på någon av dem när mamma och pappa kommer hit i november...
När jag kom hem var jag tvungen att leta upp vår nya lägenhet eftersom vi har flyttat nu under helgen. Numera bor vi i Egia, som ligger närmare skolan, men längre från stranden. Det gör inte så mycket eftersom det börjar bli höst och kallt här nu, så jag tror att dagarna på stranden är slut. Lägenheten är mycket mindre än vår förra, men nu har jag en dubbelsäng... Vilket är väldigt onödigt, eftersom jag ändå sover ensam. Vi bor tillsammans med en annan svensk, Tobias, som är här mest för att surfa. Han är trevlig, så det kommer att fungera bra. Lägenheten har inget vardagsrum, utan bara en soffa som står ute i hallen. Köket är mycket större, men hälften av plattorna går på gas och vi har bara ett badrum... Men vi klarar oss, jag tror det blir bra. Det var dock lite jobbigt att behöva packa ner och packa upp alla sakerna en gång till, men nu är allt på plats.
Skoldagen idag var helt okej. Vi är numera bara fem i klassen, och alla är vi tjejer från Sverige. Vi har kvar samma lärare, vilket är bra, för båda är väldigt bra. Mikel som vi har på förmiddagen är sträng och har mycket muntligt, men jag börjar vänja mig nu så det är riktigt bra träning.
Apråpå träning så har jag pingisträning ikväll igen. Det ska bli skönt att få röra lite på sig...Tyvärr har jag inte alls lika nära till bussen längre, så jag har en lång bit att gå...Det är en stor nackdel mot innan då jag bara hade typ tre minuter.
Nu ska jag ringa till Charlie, ska bli skönt att få prata med honom, men det är såklart inte lika skönt som att träffa honom, men man får försöka göra det bästa av situationen.


"Ligger ensam här i min säng, tittar upp mot månen ikväll. Fast du är så långt från mig vet du att jag saknar dig nu. Drömmer mig bort. Då, då svävar hoppet runt hela vår värld. Då flyter gränserna bort där vi är. Vi knyts ihop av ett osynligt band varje gång vi tänker på varann. Genom rymden flyger vi bort. Ser varann fast tiden är kort. Evighet blir en sekund. Glömmer tiden för en stund. Vi gör det igen. När våra ögon ser ljuset igen tar jag din hand. Vi känner att kärleken hittade hem. Vi har varann. Varje gång vi tänker på varann."