4 dagar kvar nu!!!

Jag börjar det här inlägget med en bild från mitt rum, som numera är en tvättstuga...Kläderna torkar snabbare + att det inte finns någon plats i köket eftersom alla alltid tvättar samtidigt...

NU är det fyra dagar kvar!!! Det är inte mycket det inte...Förra veckan var händelserik, både postivt och negativt. I tisdags gick jag och Rebecca ut på kvällen. Vi gick till den mexikanska baren med den kända margaritan, och den var riktigt god faktiskt! Vi tog med jordgubbssmak...=) Jag har ingen aning om hur den ska smaka, eftersom jag aldrig druckit det förut, men den här var super! Och riktigt billig, 3,60 euros kan man inte säga mycket om.

Visst ser de goda ut?

Däremot var vi de enda på restaurangen, så det märktes att det inte är något tryck i San Sebastian på tisdagar...Sedan gick vi till en bar och provade lite olika pintxos. Det var ingen höjdare. En var med räkor, en annan var köttbullar med en massa kryddor i, den tredje var som en vanlig sandwich och den fjärde vet vi inte riktigt vad det var, i alla fall russin och skinka. Nu har vi i alla fall provat!

De här var däremot inte lika goda...

I onsdags efter träningen följde Rachel med mig till bussen (hon bor i närheten) och sedan väntade hon där med mig. Väldigt snällt gjort och väldigt bra för min spanska. =)

I torsdags hade jag och Rebecca tänkt att åka till en liten by, som jag inte kommer ihåg namnet på, men när vi kom till tåget visade det sig att det var rätt krångligt att ta sig dit. Vi var lite slöa och valde att åka till en annan by istället, Zumaia. Tyvärr var vädret allt annat än bra och det regnade och blåste konstant. Det var en fin liten by, med en stor hamn. Det märktes att den var mer baskisk än San Sebastian, för där stod allt på baskiska och det var inte ens alltid som det fanns en översättning på spanska...

Vädret var som sagt ingen höjdare...

På fredagen åkte jag och Rebecca till Irun för att hälsa på Aiert och hans kompis Roberto. De hämtade oss på stationen och vi åkte till en bar, som tydligen alltid brukar vara stängd, med då var den öppen! Det var en väldigt fin och modern bar och inte särskilt mycket folk. Eftersom jag inte har fått tag i John under den här tiden så bad jag Aier att skicka ett sms till honom. Fem minuter senare ringer han upp! Äntligen! Jag pratar med honom och han förklarar att mina mejl har hamnat i hans skräppost och att han därför inte har läst dem. Jag fick även prata med hans flickvän och sedan bestämde vi att vi skulle ses på lördagen efter min match och att han då skulle komma och hämta mig. När jag och Rebecca satt på tåget tillbaka skickade jag ett sms och sa att jag såklart även ville träffa hans familj, men det svarade han aldrig på...

På lördagen under förmiddagen gjorde jag ingenting annat än att plugga, slutprovet är väldigt nära nu...=( På eftermiddagen åkte jag till Bera Bera för att spela matchen. Då fick jag ett sms av John där han skrev att han inte visste var Bera Bera låg, så vi skulle ses direkt på baren istället (hur svårt är det att titta på en karta?) Vi förlorade matchen med 4-0. Jag mötte en kines och spelade inte bra alls. Jag var riktigt missnöjd efteråt, för hon kändes inte så bra. Sedan berättade Mitchel och Markus att hon tydligen i stort sett inte har förlorat någon match alls och att hon för två år sedan spelade i högsta divisionen, så jag antar att hon inte var så dålig. Jag fick även träffa Olga, som spelade i det här laget förra året, men som nu är mammaledig. Hon verkade väldigt trevlig! Mitchel kom och hejade på oss, tyvärr så kom han först när jag hade spelat klart...=( Men det var kul att han kom! När jag sedan stod och väntade på bussen kom han med bilen och körde mig hem. I bilen försökte han muntra upp mig, och han lyckades bra...haha.. Åh vad jag kommer sakna alla från pingisen när jag åker hem! De är jämt så snälla! Väl hemma ringde jag till Charlie, för att få höra hans fina röst igen! =) Tur att jag snart kommer hem och får möjligheten att prata med honom jämt! Sedan blev det duschen och sedan gick jag för att träffa John och hans flickvän. De var lite sena, men det var väldigt kul att äntligen få träffa honom! Den baren vi gick till först var full, så vi tog bilen till Gross och gick till ZM. Där satt vi och pratade om allting i lite mer än en timme. Sedan tyckte de det var dags att äta, så de släppte av mig och åkte hem till honom för att äta (!). Det var inte så att de frågade mig och vi skulle gå till någon restaurang och äta tillsammans Sedan sa han; skicka ett sms när du kommer ner igen i december". Jag skulle ju vara här i ytterligare fem dagar, men då var han inte intresserad av att träffas...Jag blev jätteledsen, gick hem och grät någon timme och sedan gick jag ut på promenad i nästan två timmar, klockan var nästan tolv när jag kom hem. Han är faktiskt en riktig skitstövel!!! Man kan ju undra om det inte var så att han har fått mejlen bara det att han inte har velat träffas...Jag lär ju i alla fall inte skicka något sms, det är något som är säkert! På lördagen var det även en demonstration utanför vårt hus, där det var basker som demonstrerade och ville ha självständighet. Nästan jämt är det demonstrationer i den här staden!

Demonstrationen...

När jag var ute och promenerade på kvällen var "El Cursal" (en stor byggnad här i San Sebastian) upplyst med någon slags symbol, som påminde mycket om den symbolen som i Sverige stor för "Rosa bandet". På söndagen berättade Markus att det på lördagen var dagen då man uppmärksammar våldet mot kvinnor i hemmet, och att symbolen stod för det.

"El Cursal"

På söndagen vaknade jag upp med helt svullna ögon (jag får se när jag har gråtit kvällen innan) och klockan tio kom Markus och Yolande och hämtade mig. Planen för dagen var att åka längs med kusten mot Bilbao och titta på alla de små byarna som ligger där. Markus berättade att innan motorvägen fanns mellan Bilbao och San Sebastian tog det tre timmar att åka däremellan (nu tar det ca en timme) och då åkte man just längs med den vägen som vi åkte. Först kom vi till en by som hette Bizkaia, en fiskeby (precis som alla de andra). Vi åkte bara igenom den, men det var en liten by, full av hus i olika storlekar och med en stor hamn. Sedan kom vi till en by som hette Lekeitio. Där stannade vi och gick runt och tittade. Byn hade en fin strand och en stor hamn och en väldigt stor kyrka. Vi gick till en bar där jag drack cola-cao och åt pintxos. Den här gången valde jag en pintxo som var betydligt godare! Den var med potatiskaka och grönsaker, mycket bättre! Sedan begav vi oss vidare och åkte igenom Mundaka (som tidigare var känd för att ha en väldigt bra surfvåg, men numera finns den inte kvar) och kom sedan till Gernika. Under andra världskriget var den baskiska andan stark i Gernika och Franco hade varken resurserna eller orken att slå ner dem. Istället pratade han med Hitler, som bombade staden och det enda som blev kvar var ett träd. Det är den staden som är bakgrunden till Picassos tavla. Markus berättade att det trädet inte längre finns kvar, men att tyskar har planterat ett nytt träd på samma ställe och att de åker dit varje år för att "ta hand om" trädet...Härifrån fortsatte vi till Bermeo, som är en känd surfstad. Här stannade vi och gick runt och tittade. Även här fanns det en stor hamn, och i hamnen låg en båt, som var ett museum. Vi gick aldrig in, men båten var gjort i gammal stil, väldigt fin.

Yolanda, jag och Markus framför den "antika" båten...

Även här gick vi till en bar, men nu blev det vin och friterade calimares. På baren tipsade de om en bra lunchrestaurang, dit vi gick efter att vi hade tittat runt i hela byn. Det var en bra restaurang, och jag åt bläckfisksallad (bläckfisk och potatisskivor i vinäger), crepes fyllda med någon hummerröra, svampar, och till varmrätt entrecote med pepparsås och pommes frites. Riktigt gott! När jag sedan kom hem på kvällen behövde jag inte äta någon middag, för jag var fortfarande mätt...Under lunchen nämnde jag att Markus skulle komma till Sverige i sommar och hälsa på, vilket ledde till ett bråk de två emellan, eftersom Markus inte hade sagt något till henne...Haha, men jag tror nog att de löste det sedan...Efter lunchen åkte vi en liten bit utanför Bermeo för att titta på en kyrka som låg ute på en ö. Tyvärr kom det världens dimma så man såg inte mer än två meter framför sig, så som ni förstår såg jag aldrig kyrkan. Istället tog vi motorvägen hem till dem och drack te...Vid strax innan åtta kom jag hem igen, så det blev verkligen en heldag, men det var väldigt roligt och mycket bra för min spanska eftersom vi bara pratade spanska...

På måndagen hände det inte mycket. Efter skolan var det bara plugg som gällde och på kvällen var det träning.

Det tar lite tid innan alla är klara...Mycket snack och liten verkstad...

Mitchell dök upp vid åtta i kostym. Han såg riktigt seriös ut! Det var en rolig träning, kanske inte så givande, men jag hade kul. Det kommer bli tråkigt att lämna dem. Tur att jag har så mycket att komma hem till! På torsdag ska jag äta middag med Rachel, Noelia, Mitchel, Kirsten, Rebecca och kanske någon mer. Det ska bli riktigt roligt! Då får jag ju tid och säga hej då till alla i lugn och ro också...

Vädret har inte varit så bra de senaste dagarna...

Imorgon har jag mitt muntliga prov och på torsdag det skriftliga, så nu blir det mycket plugg och sedan är det bara att hålla tummarna på att jag klarar det!

"När jag når dig i mina drömmar och ser dig. Allt som jag nånsin vill ge dig, ger jag dig genom min dröm . Som en varm vind, så kommer din kärlek emot mig och även om jag inte är hos dig värmer den mig genom allt. Mil på mil som skiljer oss från varandra och jag vet, att jag vill komma hem till dig igen. Jag lovar, så tro mig och gör som jag gör. För jag når dig i mina drömmar. Vägarna som skiljer oss från varandra de lovar att jag återvänder till dig och jag vet, att jag vill komma hem till dig igen."